Vad får man om man korsar en hund och en riktig tokstolle?
Svar: En labradåre.

”Jag tänker inte skämmas”

– Man kan inte förstå hur det är att vara utan pengar förrän man själv har upplevt det.
Det säger Sam, 13. Sedan hennes mamma blev sjuk har de ibland inte ens råd med mat.

Ungefär två gånger i veckan hoppar familjen över middag, för att de inte har råd.
Illustratio: Mati Lepp

Ungefär två gånger i veckan hoppar familjen över middag, för att de inte har råd.

Tänk dig att du önskar dig olika saker i livet. Kasta sedan bort allt tills inget finns kvar. Så är det att nästan aldrig ha råd med något, menar Sam.

– Det är den känslan jag kan ha innerst inne. Jag blir inte ledsen, och inte arg. Jag blir … tom. Tough luck, liksom!

Sam bor med sin mamma och 10-åriga lillebror i en stad i mellersta Sverige. Familjen har aldrig haft mycket pengar. Ändå förändrades allt för tre år sedan när Sams mamma blev sjuk. Sedan dess får hon en sorts sjuklön, och den är inte särskilt hög.

– Innan mamma blev sjuk åt vi oss alltid mätta, men nu kommer hyra och el före allt annat, och då räcker inte alltid pengarna till mat. Det kanske är två gånger i veckan vi inte har middag, och det finns sällan frukost. Om det är skoldag är det klart att jag blir skithungrig vid 10–11, men de dagarna brukar jag äta extra mycket till lunch.

Familjen bor i en lägenhet, och Sam har eget rum (”Jag fick det största för att jag är äldst, det är jag tacksam för”). Att tänka på vad saker kostar är självklart för Sam. Ofta hjälper hon sin mamma att handla mat.

– Det har bara blivit så. Jag brukar få påminna henne om att inte köpa för dyra saker, ibland glömmer hon att hon inte har så mycket pengar. Det känns ju hemskt att säga nu, men när jag var yngre kunde vi slänga rester som till exempel inte rymdes i matlådor. I dag sparar vi alltid om det blir mat över, och värmer på nästa dag.

 

Sushi är något som Sam saknar:

– Jag älskar sushi. Vi brukar bara äta det på mammas födelsedag, och kanske två gånger till på ett år.

Kläder får Sam och hennes bror ärva från kusiner. Från dem har Sam även fått ta över en Ipad.
Mobilen har hon fått efter mamman.

– Jag och mamma har samma skostorlek, och min lillebror har nästan samma, så vi kan alla ha samma skor. Det är ganska praktiskt. Och det är jättebra att vi kan ärva kläder. Men det är klart att det vore trevligt att någon gång kunna visa upp något helt nytt.

Ingen av Sams nära vänner har det som hon. De bor alla i villa, och har råd med sådant som Sam måste tacka nej till – gå och shoppa, åka till äventyrsbadet i stan, resa …

– De accepterar mig för den jag är. Ibland gör de sådant som kostar pengar utan mig. Jag vill inte att de ska tryckas ner för min skull. Men oftast bara ses vi, lyssnar på musik, hoppar studsmatta och har övernattningar. Och att umgås är ju faktiskt gratis.

 

Bara en gång har en kompis sagt något taskigt. Han ville åka till simhallen och Sam hade inte råd.

– Då sa han: ”Fixa pengar, då!” Han bad om ursäkt sedan, och menade att det bara var ett skämt, men sådant gör ont ändå.

Sam har inte råd att gå på någon fritidsaktivitet. Men hon gillar att rita.

– Tidigare hade jag bara vanliga bläckpennor, men i julas hade mamma och min bror sparat ihop till riktiga ”fine line art”-pennor i olika storlekar. Jag blev så lycklig! Jag har alltid gillat att uttrycka mig, och håller precis på att testa olika teckningsstilar för att se vilken jag vill fortsätta med.

Hon drömmer också om att ha en filmkamera, som hon kan göra videor med.

– Det är dumt att så få kan tänka sig att anställa en 13-åring. Till och med för simpla jobb, som att vara hundvakt, säger de att jag är för ung. Men när jag blir 15 tänker jag att jag åtminstone kan få sommarjobb, så att jag både kan bidra hemma och kanske köpa något eget. Och så håller jag tummarna för att mamma blir bättre.

 

Två gånger i veckan går Sam till kurator.

– Jag går hos två, faktiskt. En av dem är skolkuratorn. Och det är väldigt stöttande för mig. De säger att jag inte ska ta så mycket ansvar och hela tiden sätta andra framför mig själv. Det ger ett slags hopp.

Flera som KP har varit i kontakt med inför den här artikeln skäms över att deras familjer har ont om pengar. Det gör inte Sam:

– Jag tycker att man ska vara stolt att man överlever. Jag tänker inte skämmas. Däremot skulle jag önska att fler öppnade ögonen. Fattiga finns inte bara i andra länder. Den du passerar på gatan kanske går hungrig just den dagen.

Sam poängterar flera gånger att hon ändå har det bra:

– Alltså, jag kan ju äta mig mätt nästan varje dag, och dricka rent vatten tills jag spyr. Det finns säkert familjer som har det ännu svårare.

 

Artikeln publicerades i KP 4, 2017

Du kanske också vill läsa