Vad händer när en ko sväljer ett rakblad?
Svar: Mjölken skär sig.

Robert Gustafsson: ”Jag har alltid velat vara äldre”

Han är inte bara rolig, han är också en mästare på att spela gammal. Han ville faktiskt vara gammal redan som barn. Nu är Robert Gustafsson tillbaka på bioduken i ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann”.

Robert Gustafsson som karaktären Allan.

Robert som karaktären Allan.

Robert Gustafsson
Foto: Lisen Hönig

Robert Gustafsson

Född: 20 december 1964.

Aktuell: I ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann” med premiär på juldagen. Spelar även en av huvudrollerna i filmen om ”Morran och Tobias” som hade premiär i höstas.

Det pinsammaste jag varit med om: ”Det var en idrottsdag i mellanstadiet. Jag var ganska bra på långdistans. Det var lite kallt, så jag behöll långbyxorna på. När jag passerar läktaren, där alla kompisar satt, på tredje varvet lossnade resåren i mina byxor och de åkte ned i knävecken. Jag försökte få av mig dem i farten men tappade taget, fumlade och ramlade pladask. Några sprang förbi mig och jag blev trea eller fyra i stället för att vinna. Alla skrattade helt hysteriskt. Men för mig var det bara jobbigt. Fast jag förstår att de skrattade, jag tycker själv att folk som ramlar och tappar byxorna är bland det roligaste som finns!”

Det här visste du inte om mig: ”Jag tävlingscyklade från 8 till 16 år, och tränade ganska mycket.”

Så ska en bra kompis vara: ”Tillgänglig, och finnas där. Inte alltid säga nej. Det är kul om man har ett delat intresse. Men det allra viktigaste är humorn – att man kan skratta ihop.”

För tre år sedan gjorde Robert Gustafsson stor succé som Allan i ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Nu är Allan tillbaka, ett år äldre men fortfarande lika drabbad av osannolika händelser som i den första filmen.

– Skillnaden mellan att spela 100 och 101 år var hårfin, fnissar Robert. Det jobbigaste med inspelningen var den lufttäta masken – den tar fyra timmar att få på plats för tre maskörer varje dag. Vi spelade in en stor del av filmen i extrem värme, då gör masken hemskt ont. Svett och lim går in i porerna och ger eksem.

Men för Robert är rollen som Allan ändå en drömroll.

– Ända sedan jag var ungefär 11 år har jag velat vara och spela äldre än jag är. Jag har alltid sett upp till dem som är äldre än jag. Fortfarande i dag om jag ser en ishockeymatch med Tre Kronor, så tror jag automatiskt att spelarna är äldre än jag. De har en viktig uppgift, med många som litar på dem. Och då måste de vara äldre, får jag för mig. För mig skulle det vara en större utmaning att spela 11 år än 101. Men samtidigt skulle det också vara väldigt kul.

Men Robert berättar att han har mycket ”barnasinne” kvar, precis som Allan i filmen som älskar tokiga äventyr och saker som smäller.

När Robert var liten var han först otroligt blyg. Men i 3:an hände något, han märkte att han var bra på att berätta historier och att få publik. Det blev snabbt hans grej. Tillsammans med bästa kompisen Niklas höll han i roliga timmen. Varje vecka. I flera år. De två kompisarna bodde i stort sett i skolans aula.

– Jag vet inte riktigt varför, men jag älskade att ha publik. Till exempel att redovisa framför klassen, det var det bästa jag visste. Jag och Niklas gjorde egna filmer också, men det var ju inte som nu med Youtube. Utan vi fick klippa ihop filmerna med sax och tejp. Hade Youtube funnits på min tid hade jag nog inte ens varit läskunnig, då hade jag hängt mer där än i skolan, säger Robert och skrattar.