KP får många brev från läsare som har en diagnos som adhd, add eller autism. Här berättar Sanna och Simon hur det kan vara.

Sanna, 14: ”Jag har många galna idéer”

Efter peppning från kompisar vågade Sanna gå till skolkuratorn. Hon tycker att det är skönt att ha fått sin adhd-diagnos.

– Egentligen är man ju som alla andra, säger hon. Som alla andra, men lite mer.

När Sanna gick i 4:an och började med lite svårare engelska märktes det att hon inte riktigt hängde med. Att hon hade dyslexi var ganska lätt att upptäcka.

Men adhd-diagnosen fick hon senare. Hon hade känt på sig att det var något som var lite annorlunda.

– Alla säger att man inte ska googla diagnoser, säger hon.
Men när det gäller adhd tycker jag att det kan vara bra. Jag gjorde olika tester på nätet och mina resultat blev ganska höga. De kan ju visa fel. Men sedan kollade jag på Youtube-videor och kände att ”Det här är jag”.

Sanna har många kompisar.
Det beror mycket på diagnosen, tror hon.

– Jag är väldigt sprallig och glad, kommer med många idéer. Kanske lite för många ibland! Det finns de som tror att det var folk med adhd som gjorde att människor flyttade så här långt norrut. Det är vi som kommer på galna grejer!

 

När hon gick i 7:an peppade kompisarna henne att prata med skolkuratorn för att få en utredning. Först kändes det pinsamt, men nu är hon glad för det.

– Det tog bara en månad tills jag fick en diagnos. Det var ganska självklart att jag hade adhd.

För Sanna märks det till exempel genom att hon reagerar starkare än andra. Hon älskar att rida, och när hon vinner en tävling kan hon bli extremt överlycklig.

– Och på samma sätt så kan jag bli väldigt ledsen över smågrejer. Men jag brukar säga att nästa gång blir jag dubbelt så glad i stället.

I klassrummet har hon svårt att koncentrera sig, i alla fall på sådant som inte intresserar henne.

– Det måste vara knäpptyst.
Om någon småviskar eller vässar pennan är det som att läraren pratar utomjordiska. Det går in genom ena örat och ut genom det andra. Men NO tycker jag är jätteroligt, jag är väldigt intresserad av djur och så. Då går det in genom ena örat och stannar där!

Trots mycket stöd kan skolan vara jobbig. Sanna blir frustrerad när kompisarna lär sig snabbare än hon.

– Och även om jag har ansträngt mig jättemycket kan det vara svårt att visa vad jag kan. Prov är inte det bästa jag vet. Även om jag kan allt blir det inte som jag tänkt mig. Jag kan svara rätt, men inte tillräckligt mycket. Jag kan typ skriva ”Äpplen mognar på sommaren”, men inte varför de mognar då.

Ibland kan hon -bryta ihop totalt.

– Jag kan tänka att ”I morgon ska jag sitta helt still och plugga i två timmar.” Om jag inte lyckas blir jag besviken. Men jag har börjat förstå att jag är så här och då måste jag få hjälp.

Sedan hon fått sina diagnoser får hon bättre stöd. Hon kan skriva på dator i stället för papper, då blir det lättare att stava. Eller hon kan göra proven muntligt. Då kan läraren ställa följdfrågor om hon svarar för kort.

 

Sanna vet att det är tre saker som är viktiga för att hennes dagar ska bli bra. Mat, sömn och att röra sig mycket. Hon äter en ordentlig frukost och är mycket i stallet. Mobilen stänger hon av minst en halvtimme innan hon ska sova, för att komma till ro.

– Men man ska komma ihåg att alla med adhd är olika. Bara för att man har en diagnos är man inte på ett visst sätt.

Det är viktigt för Sanna att få känna sig bra på något, eftersom skolan kan vara svår. Det är en anledning till att hon älskar stallet. Men även där kan hennes adhd märkas.

– Om vi får instruktioner eller ska hoppa en bana, så kanske jag inte alltid kommer ihåg.

Sanna vill bli veterinär som vuxen, men är beredd på att vägen dit kan bli tuff.

– Jag kanske får utbilda mig utomlands om jag inte har tillräckligt höga betyg för att studera i Sverige. Men jag får ta en omväg och göra det på mitt sätt.

 

Det kan bli jobbigt när det finns flera sorters godis. Simon har svårt för att välja.

Foto: Gunilla Knarnström

Det kan bli jobbigt när det finns flera sorters godis. Simon har svårt för att välja.

Simon, 11: ”Ibland blir jag jättestressad”

Simon vill ofta ha saker på sitt eget sätt. Men han är också kreativ och fantasifull. Han tycker att det är coolt att vara annorlunda.

Simon har haft sina diagnoser adhd och autism sedan han var liten.

– Jag minns bara att jag var på tester, jag fattade inte riktigt vad som hände. På dagis blev jag speedad och kunde inte leka med flera samtidigt.

Han var hemma i stället, tills han började skolan. Nu går han i mellanstadiet i en klass med andra som har autism. Det tycker han fungerar bra.

– Det underlättar att alla förstår varandra, säger Simon. Men det kan bli diskussioner och tjafs eftersom alla vill ha det på sitt sätt, det som funkar i deras hjärna.

 

När det är mycket aktivitet runtomkring, även om folk pratar i normal samtalston, kan det bli för mycket. Till exempel i skolmatsalen.

– Det blir som en dator där alla filer öppnas på samma gång, säger Simon. Hela systemet börjar lagga, jag hänger inte med och fattar ingenting. Jag blir väldigt stressad när det blir så.

Då kan han börja spotta ur sig ord och prata osammanhängande. Många uppfattar honom som irriterad, även om han har blivit bättre på att hantera det. Men han tycker ändå att det går bra i skolan.

– På lektionerna är jag flitig. Ibland för flitig, jag jobbar slut på mig själv. Då blir jag jättetrött. Inte sömnig-trött utan som att hjärnan är överhettad.

Han har också svårt för att välja.

– Jag blir jättestressad när vi har flera sorters godis hemma. Lösningen brukar bli att jag bara ”randomtar” något efter typ 40 minuter.

 

Att veta i förväg vad han ska göra är viktigt. Han gillar inte överraskningar.

– Förra helgen var jag på en kompis kalas. Vi var i massa olika rum med utmaningar. Det var svårt för mig, jag var inte förberedd på vad man skulle göra där inne.

Något Simon gillar med sin diagnos är att han är kreativ och påhittig. Han ritar, bygger med lego och skapar egna världar i Minecraft. För att sortera de intryck han fått under dagen fantiserar han på sitt rum.

– Det är ofta att jag är ute på äventyr med några vänner. Jag går eller hoppar runt i rummet och kanske springer fram och tillbaka. Då tänker jag att jag åker ett rymdskepp som håller på att krascha. Eller att jag seglar runt i ett piratskepp och bordar andra skepp.

Diagnos, vad är det?

Alla hjärnor fungerar olika. Andreas Svensson, adhd-rådgivare i Göteborg, förklarar.

Adhd och add

När man har adhd har man svårare än andra att planera. Man är ofta kreativ och har lättare att få en idé och dra igång med den direkt. Ibland utan att tänka på vad det kan leda till.

Det är också vanligt att ha problem med att koncentrera sig på rätt sak.
Och att ha stormiga känslor.

– Man ska inte tro att någon med adhd eller add är arg hela tiden, säger Andreas Svensson. Men det kan växla snabbt mellan känslorna även om det är vanligare att man är jätteglad eller jättepeppad.

Att göra något som inte är roligt kan vara svårt för personer med adhd och add. Men det finns knep.

– I skolan kanske man kan få jobba i en kvart och sedan gå ut i korridoren och göra något helt annat. Men det kräver förstås att omgivningen har förståelse.

Personer med adhd är ofta överaktiva och kan lägga mycket energi på en sak. Har man add kan man snarare vara tvärtom och ha svårt att ta tag i saker.

Ast, autism och Asperger

Autism visar sig ofta innan tre års ålder. Då har man problem med att umgås som andra, kommunicera och att föreställa sig saker. Men det är vanligare att man har ett autismspektrum-tillstånd (brukar förkortas ast). Där ingår diagnosen Asperger.

– Ett spektrum har en mångfald, precis som människor. Inom ast så skiljer sig personligheter och förmågor väldigt mycket. Man kan jämföra med metal och klassisk musik. Båda är fantastisk musik men väldigt olika, säger Andreas Svensson.

Men vissa saker kan de allra flesta med ast känna igen sig i.

– Man kan ha svårt att anpassa sig till olika sammanhang. Och ofta är man duktig på att se detaljer. Det kan ställa till det i skolan, där man ju ofta ska se helheten.

Personer med ast har ofta svårt att föreställa sig nya saker och ställen, vilket leder till oro och stress.

– Man kan också ha svårt att förstå att andra tänker annorlunda än man själv.

NPF …

… är en förkortning för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är ett samlingsnamn för olika diagnoser. Ingen av dem är en sjukdom. Det handlar i stället om att ens hjärna fungerar lite annorlunda än de flestas. De vanligaste npf-diagnoserna är adhd, add, autism, Asperger och ast.

Färre tjejer

Fler killar än tjejer får NPF-diagnoser. Troligen för att den mesta forskningen är gjord på killar. Ofta visar inte tjejer sina svårigheter på samma sätt. I stället för att vara stökiga kan de vara inåtvända och tysta. Då kan det vara svårt att upptäcka. Men det håller på att förändras till det bättre.

Har jag en diagnos?

Om du tror att du har en NPF-diagnos kan du gå till skolkuratorn och prata om det.

– Det kanske visar sig att det inte handlar om det, säger Andreas Svensson. Man kan ju ha många av de här svårigheterna på grund av andra orsaker.

3 bra hemsidor

attention.se

autism.se

bup.se

Det finns också bra hemsidor om man vill lära sig mer. Men Andreas tycker inte att det är en bra idé att göra tester på nätet.

– De kanske ställer tio frågor och skrapar lite på ytan. Man ska inte lita på dem.

Det är också en bra idé att prata med sina föräldrar och kompisar. Då kan man få veta hur man uppfattas av dem.

Artikeln publicerades i KP 7

NUVARANDE Så är det att ha ADHD
NÄSTA Triss i hjältar för världens barn!