Han gav upp karriären i USA för att följa sitt hjärta – och texterna i dagboken. KP har träffat Danny Saucedo, som släpper sitt första album på svenska.

Hej Danny! Du åkte till USA för att slå igenom där. Nu släpper du istället ditt första album på svenska. Hur kommer det sig?

– Jag började skriva musik på svenska för två år sedan. Fast bara i smyg. Då bodde jag i USA och var mitt uppe i att skapa en karriär där. Det hade hänt mycket i mitt liv innan jag reste dit. Med Melodifestivalen, uppbrott från ett långvarigt förhållande och allt möjligt… Men jag bara sopade allt under mattan och drog. Jag var väldigt förvirrad. Efter ett tag förstod jag att jag höll på med något som jag egentligen inte trodde på. Jag höll på att lura mig själv. Allt gick vägen i USA, det var bara att trycka på ”go” och köra. Ändå kände jag att jag helst ville åka hem.

Danny Saucedo

Ålder: 29 år.

Bor: I Stockholm

Aktuell: Med albumet Jag hör vad du säger men jag har glömt vad du sa, som släpps 20 november. Det innehåller singlarna Brinner i bröstet och Dör för dig.

 

Noje_151026_Danny_Fakta

Foto: Foto: Emma Svensson

 

Hur hanterade du det?

– Jag skrev mycket dagbok och texter för mig själv. Jag behövde bearbeta alla känslor jag hade inom mig. De jag jobbade med i USA märkte att något var fel, att jag inte var sugen. Efter två år insåg jag det själv också.

Och då blev dina dagbokstexter låtar?

– Ja, precis. När jag skriver låtar lurar jag alltid mig själv först att ingen annan ska få ta del av dem. Jag börjar väldigt personligt, sedan inser jag att jag måste chilla lite med det privata. Men den här gången har jag inte gjort det. Texterna har varit som terapi för mig att skriva. Speciellt Brinner i bröstet. Den är otroligt personlig. Jag har aldrig gjort något liknande. Jag har försökt att visa vem jag är även tidigare, men det här är första gången jag lyckas.

Vad handlar låten om?

– Jag vill inte gå in för mycket på detaljer eller hänga ut min ex-flickvän. Den som lyssnar får göra låten till sin egen. Men för mig är det lika känslosamt som om jag hade berättat om min och hennes sista morgon tillsammans … Kvällen innan låten släpptes fick jag en total känslomässig urladdning. Jag låg hemma och skrek och grät i flera timmar.

Känner du dig mer sårbar för vad anda ska tycka nu när du delar med dig av ditt innersta?

– På sätt och vis ja, alla får ju ta del av mitt allra privataste. Men jag tänker också att nu har jag åtminstone varit ärlig mot mig själv. Jag har gjort mitt bästa. Om folk inte gillar det kan jag ändå vara nöjd. Men – folk verkar gilla det! Och det finns ingen bättre känsla än när andra människor förstår en.

Trivs du med att skriva på svenska?
– Ja, när jag skriver på svenska äger jag mitt språk. Om jag vill forma om något ord kan jag göra det helt på mitt sätt. Typ: ”Kom och sätt dig i sofflan!” Det kanske låter konstigt, men du fattar vad jag menar. På engelska kan jag inte hitta på egen slang, då blir det bara konstigt. Då måste jag sjunga korrekt, och det kan aldrig ge en ärlig bild av vem jag är.

Vad drömmer du om just nu?

– Jag lever faktiskt mitt i min dröm. Jag längtar efter att se hur mitt album ska tas emot och drömmer om att få komma ut på stora arenor. Det vore häftigt att kunna nå ut till så många att jag kan ge riktigt stora konserter här i Sverige. Jag trivs som soloartist, bättre än i grupp. Det var väldigt kul och lärorikt att vara med i EMD. Erik och Mattias är fortfarande mina bästa vänner. Men vi var för olika för att det skulle funka.

Du har en storebror som är nära dig i ålder också. Hur är er relation?

Sugen på mer? I KP 16 finns en hel sida med knasiga fakta om Danny.

Sugen på mer? I KP 16 finns en hel sida med knasiga fakta om Danny.

– Vi har alltid varit tighta. Vi står fortfarande varandra så nära att vi bor vägg i vägg! Vi springer in till varandras lägenheter hela tiden. Han är mitt bollplank och den jag spelar upp låtar för allra först. Han är också väldigt musikalisk, men valde att gå pluggvägen i stället.

Din flickvän, Molly Sandén, är också minst sagt musikalisk. Hur mycket inspirerar hon dig?

– Mycket. En stor del av det nya materialet handlar om henne, om oss och den resa som vi har gjort tillsammans. Vi har båda förändrats under tiden, och jag hoppas att det är till det bättre. Hon är en stor anledning till att jag vågar göra det jag gör i dag.

Har ni gjort musik tillsammans?

– Nja. Vi har skrivit några låtar ihop. Men vi har aldrig uppträtt ihop. Vi är inte så sugna på att göra det heller. Någon gång skulle det vara roligt att testa, men jag tror att det skulle bli ganska cheesy. Tänk att vi står där och håller varandra i handen liksom … Det skulle nog bli precis lika äckligt som bra!

Har du alltid drömt om att hålla på med musik?

– Nej, men jag förstod väldigt tidigt att jag vill underhålla människor. Först ville jag bli clown. Men snart blev det musik i stället. Fast i högstadiet hade jag en period när jag ville bli kläddesigner. Jag är fortfarande intresserad av kläder, men det är ingenting jag drömmer att hålla på med längre.

Vem var du i skolan?

– I mellanstadiet var jag väldigt sprallig och busig. Jag hade mycket energi. Var snäll, men störig. Jag skulle alltid kommentera allting och ge svar på tal. Jag var en jobbig liten lustigkurre. Jag sprang in till tjejerna i omklädningsrummet, klottrade och satte igång larmen i klassrummen … Och var väldigt ofta hos rektorn.