Det stora runda huvudet, de gula ögonen och det välbekanta hoandet – ugglan är en fågel som de flesta känner till. Men är den verkligen så klok som det sägs?

Ugglans sinnen är extremt skarpa. Den kan se en mus hundra meter bort. Den hör minsta prassel. Men den största superkraften är förmågan att röra sig ljudlöst. Den sitter på en gren i skogen, blickstilla och osynlig. Spejar och lyssnar tills den vet exakt var bytet är. Sedan kastar sig ugglan ut. Den lilla sorken hinner inte märka något innan den blivit ugglemat. När andra stora fåglar flyger i väg ekar vingslagen över skogen. Men ugglan tar sig fram ljudlöst. Det beror på att alla kroppsdelarna är formade för att göra så lite luftmotstånd som möjligt. Och på att fjädrarna är mycket större än hos andra fåglar och har runda kanter.

3 mäktiga ugglor

Fjälluggla

Foto: Shutterstock

Fjällugglan

Kan bli helt vit. Mest känd är nog Harry Potters kompis Hedwig.  

Lappuggla

Foto: Shutterstock

Lappugglan

Kan med sina superöron höra en mus pipa en halv meter ner i snön! Ringarna i ansiktet hjälper till att fånga in ljuden.  

Berguv

Foto: Shutterstock

Berguven

Är en riktig bjässe. Den kan väga 3 kilo – nästan lika mycket som en katt!

  Det är inte konstigt att vi kallar en kvällspigg person för nattuggla. Ugglan jagar gärna i mörker. Då slipper den örnar och andra fiender. Dessutom är goda smådjur ute och samlar mat. Mörkret kan inte skydda dem. Ugglan både ser och hör minsta rörelse. En del ugglor kan tänka sig större byten. Berguven, den största av ugglorna, äter till och med igelkottar och harar. Enklaste sättet att få veta vad som stått på menyn är att kolla vad som blivit kvar efter måltiden. Ugglor slukar bytena för att sedan kräkas upp det som inte deras magar kan ta vara på. Efter sig lämnar de en boll av ben, päls och fjädrar.  

Det finns ugglor i hela Sverige – på slätter, i skogar och i fjällen. De bygger inte bon utan letar upp ett redan färdigt skrymsle som passar. Det kan vara ett hål i ett träd, en gammal lada eller i ett kyrktorn. Flera arter lever nära människor. Kattugglans sorgsna hoande hörs ofta i parker i staden. Och trädgårdarnas fågelbord lockar till sig sparvugglor. Men de vill inte ha frön, utan smarriga småfåglar!  

”Klok som en uggla” brukar man ju säga. Det finns faktiskt inget som tyder på att ugglan skulle vara smartare än andra fåglar. Trots det har ugglor länge förknippats med kunskap. Athena, vishetens gudinna i den grekiska mytologin, hade alltid med sig sin uggla. Harry Potters fjälluggla Hedwig är till stor hjälp under hans äventyr. Och i sagor och tecknade filmer frågar ofta andra djur ugglan om råd. Vårt intresse för den har funnits länge. I en grotta i Frankrike har man hittat 30 000 år gamla målningar. Flera djur är avbildade, som mammutar, lejon och noshörningar – och en uggla. Kanske är det de stora ögonen som i tusentals år fått oss att tycka att den ser så klok och spännande ut.

  Ögonen kan också uppfattas som skrämmande. Visst känns det som att blicken tränger in i dig, att den kan se vad du tänker? Enligt gamla sägner var ugglan en demon, skickad av djävulen. Att se en betydde att någon i ens närhet skulle dö. På många ställen i världen har ugglan förknippats med död och häxkonster. Att vissa arter kan låta riktigt läbbigt har också gett den dåligt rykte. Tornugglans skrin påminner mer om en plågad människa …  

Källor: Rovfåglar & ugglor i Norden av Dag Peterson och Nattens tysta jägare av Felix Heintzenberg

Artikeln publicerades i KP 2, 2019


Du vet väl att det alltid finns mer att läsa i tidningen KP!