Läsar-novell av Oscar Wunderlich, 11. Här kan du läsa hela novellen som publicerats i två delar, i KP 6 och 7.

15-åriga Jason vaknade i sin säng i Los Angeles. Det brände över hela kroppen. Men han var tvungen att skynda sig, han hade försovit sig. Han slängde på sig kläder. De vanliga, ett par blå jeans och en sliten svart heavy metal-t-shirt. Han ilade ner för trappan och satte i sig en smörgås med jordnötssmör i farten.

Han sprang mot skogen. Han var tvungen att ta genvägen för att hinna till skolan. Han sprang, tills han snubblade över en rot och satte handen på något hårt. Han plockade upp det och såg att det var en silverring. Han satte på sig den – och en konstig känsla for genom hans kropp. Det var en bra känsla. Han fortsatte att springa tills han mötte sin kompis Richard.

– Varför tog det så lång tid?

– Jag berättar på vägen, svarade Jason.

 

Jason och Richard sprang vidare och Jason berättade att han hade försovit sig och att han hittat en ring i skogen. När de kom fram till skolan fick Jason en känsla av att han drogs till någonting. Och det var inte till Jessica, som han hade varit kär i ända sedan de började högstadiet. Det var något annat. De gick in på SO-lektionen. De var något sena, så läraren skällde på dem.

– Läget Crawlsson? väste mobbaren Raffael till Jason.

Jason brydde sig knappt. Men Richard blev arg och ville försvara sin kompis. Han visste mycket väl att det handlade om att Jason var den enda som inte klarade crawl-kursen under deras första termin på högstadiet. Richard försökte ge sig på Raffael, men som tur var kom läraren mellan och drog dem bort från varandra. Richard hade blivit blåslagen på bara några sekunder. Raffael vägde minst 70 kilo och gick på boxning. Läraren gav dem en rejäl utskällning och var sin kvarsittning.

När rastklockan ringde samlades många elever runt dricksfontänen. Som vanligt stod Raffael längst fram och tog jättelång tid på sig. Jason försökte med något som var helt galet, det var ringen som sa åt honom. Han skulle få dricksfontänen att spruta vatten på Raffael. Han koncentrerade sig. Några sekunder senare var Raffael blöt i hela ansiktet och på tröjan. Alla elever började att skratta. Richard stirrade på Jason, som blundade och stod helt still med händerna sträckta mot Raffael.

– Varför har du aldrig sagt att du kan kontrollera vatten? frågade Richard.

– Jag visste inte det, erkände Jason.

Det måste ha något med ringen att göra.

De gick fort därifrån för att inga andra elever skulle misstänka något.

200514_Allt-annat_Novell-2_Den-magiska-silverringen

Foto: Johanna Zverzina

Jason fick vågorna att vända, så att surfarna dråsade i.

När skoldagen var slut sprang de två vännerna till stranden för att undersöka Jasons krafter ytterligare. De fick vågorna att vända, så att surfarna åkte helt fel och dråsade i. De kallade fram små knytnävar av vatten som boxade sönder vågor. Det var helt fantastiskt. Sedan åkte de hem till Jason och spelade tv-spel och åt mellis.

På natten vaknade Jason av samma smärta som morgonen innan. Den spred sig genom hela kroppen. Han satte på sig kläder och sprang ner till stranden. Han måste i! Han dök ner under ytan, han bara flöt och andades in den friska, salta luften.

Jason låg nog i vattnet ett bra tag.

Plötsligt kom Richard springande till stranden och såg Jason med huvudet under ytan. Först trodde han att Jason höll andan, han stod där i en och en halv minut. Men till sist hoppade han i, högg tag i Jasons arm och drog in honom till stranden.

Richard visste att Jason aldrig skulle kunna hålla andan så länge, med tanke på att han inte ens klarade crawl-kursen under första terminen på högstadiet. Men Jason andades. Sedan öppnade han ögonen och tittade på Richard.

– Vad är det? frågade Jason.

– Inget, förutom att du nyss höll andan i minst en och en halv minut.

 

De var tysta en lång stund. Richard bröt tystnaden.

– Vi måste hem. Dina föräldrar är jätteoroliga. Och du behöver torra kläder … Vaaaaa! Du är torr!

Jason ryckte på axlarna och tittade ner på sin mörkgröna t-shirt. Inte en våt fläck. De gick hemåt.

– Hur länge hade du legat där i? frågade Richard till slut.

– Jag vet inte men jag vet att klockan var 03:54 när jag lämnade huset.

– Vaaaaa! skrek Richard på nytt. Så du kan alltså hålla andan under vatten i timmar och du blir inte blöt?

– Antagligen, sa Jason.

Eftersom Jasons kläder var torra gick de mot skolan i stället. På vägen berättade Jason om sin känsla, att han drogs till någonting. Richard, som var snabbare spå att tänka, la ihop två och två. Det var vattnet som Jason drogs till.

 

När Jason och Richard kom till skolan fick de en rejäl utskällning för att de var försenade. När det ringde ut gick de till biblioteket. De försökte hitta en myt eller en legend om en ring som man fick magiska vattenkrafter av. De var på vippen att ge upp när Jason hittade något. I boken stod om en pojke som hade hittat en silverring och som fått en ledtråd av ett orakel långt ut i vattnet utanför Los Angeles.

Jason och Richard tittade på varandra. De förstod att de var tvungna att ge sig ut på havet. För Jason gjorde det inget, för han kunde ju kontrollera vatten numera. Richard blev nervös, men visste att han måste följa med.

De gick ner till stranden och Jason gjorde så att vågorna lämnade en väg åt Richard – och de gick ut i havet! När de gått ett tag såg de en virvelvind. Jason gick närmare. Plötsligt sögs han in.

– Jason! ropade Richard.

Sedan hoppade han efter sin vän.

 

Richard landade på fast mark. Plötsligt såg han Jason framför en tre meter hög staty. Han sa åt Jason att backa.

De hörde ett knakande ljud. Statyn började röra sig! Jason måste ha råkat trampa på en platta som hade aktiverat statyn. Statyn sa:

– För tredje och sista gången ska statyn Ekar kalla på storm, eld eller vatten. Vid gudinnans krona ringen ska falla. Ringen falla. Ta era vapen nu – och slå ringen där mitt itu!

– Vadå för vapen? sa Richard.

Som svar sköt statyn fram två svärd, ett av silver och ett av guld. Jason paxade det guldiga och Richard tog det silvriga.

– Vilken gudinna menade hon? sa Richard. Den enda jag kan komma på är Frihetsgudinnan och den finns på andra sidan USA.

– Om det är det enda sättet att förstöra ringen, så får vi väl åka dit, sa Jason.

Plötsligt dök det upp två varelser framför dem. De var som en korsning mellan tiger och orm. Den ena började röra munnen.

– Det här är ert första prov för era nya svärd, sa varelsen.

200514_Allt-annat_Novell-1_Den-magiska-silverringen

Foto: Johanna Zverzina

Alla monster var samlade runt Frihetsgudinnan.

Den andra varelsen tog ett språng mot Richard, som duckade och högg efter monstret. Det första monstret attackerade Jason. Han hög det på mitten och det blev till damm. Richard gjorde sedan samma sak med sitt monster.

– Pheeew, det var nära, sa Jason.

På stranden beställde de en taxi. De passerade Alhambra, San Gabriel, Arcadia och Monrovia utan att stöta på några nya monster.

De klev av – och gick vidare. Klockan blev mycket och Jason sa att han kunde ta första vakten. Richard la sig med ryggen mot ett träd. Jason tittade på några fåglar som kom närmare. Han la handen på svärdsfästet. Fåglarna var stora och hade … människoben!

Den största människofågeln landade framför Jason. En mindre var kvar i luften, den frågade något på fågelspråket. Den största stegrade sig – och bara försvann. De andra fåglarna ryggade tillbaka. Jason märkte att de lydde den största fågeln.

 

Om Jason lyckades döda den största kanske han skulle bli den nya ledaren. Och då kanske de andra fåglarna skulle kunna flyga honom och Richard till New York och Frihetsgudinnan. Den stora fågeln dök upp igen och Jason gjorde ett utfall. Han lyckades skära av den ena benet.

Nu var fågeln skadad och ursinnig, den flög mot Jason och högg honom i armen. Det gjorde inte så ont. Nu var Jasons taktik att låtsas vara skadad, så att fågeln blev nöjd. Det funkade och snart låg ett fågellik framför honom.

Jason kom att tänka på en saga om en kille som smakade på fågelblod och sedan kunde förstå fågelspråket. Blodet smakade inte lika illa som han hade trott. Och nu förstod han fågelspråk. Han övertalade fåglarna att leda dem till New York.

De såg Frihetsgudinnan framför sig, men de såg flera saker. Monster, flera hundra minst. Alla monster alla var samlade här.

– Heliga banan! sa Richard.

Det var tigerormar, drakkvinnor, drakar och rovfåglar med noshörningshorn.

Jason högg en drakkvinna itu och Richard slog till en tigerorm med svärdsfästet. Men monstren blev bara fler och fler. Jason såg i ögonvrån att Richard började bli trött. Men han var tvungen att förstöra ringen vid kronan med hjälp av vatten. Richard blev huggen i benet och trillade ihop.

– Neeeeeeej, skrek Jason och beordrade fåglarna att skydda Richard, medan han själv flög upp och förstörde ringen.

Han tog tag i en noshörningsfågel och den flaxade vilt uppåt. Jason hoppade av och började att klättra mot kronan. Han tittade ner och såg att människofåglarna runt Richard började få det svårt. Han försökte att ta av sig ringen – och nu funkade det. Han sprutade vatten ur handen på ringen och högg den itu.

Genast började alla monster att försvinna. Jason försökte att kalla fram mer vatten, men det funkade inte. Ringen var förstörd.

Nu var han tvungen att hjälpa Richard. Han sprang fram till honom så snabbt hans trötta ben bar honom. Han föll på knä bredvid vännen. Såret i benet hade läkt när monstren försvann. Richard mådde bra – och ringen var förstörd.

Inga mer magiska vattenkrafter ..