Över trappor, på räcken och i betongparker rullar Gabriel, 13, fram. För honom finns inget bättre än att skejta.

Gabriel Viking Eliassen

allt-annat_16-06-14_Det-finns-inget-bast-nar-man-skejtar-alla-ar-bra_1

Foto: Foto: Malin Bäcklund

Ålder: 13 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Pappa, mamma, låtsasmamma, låtsaspappa, en storebror på mammas sida och en lillasyster på pappas sida.

Intressen: Skejt och breakdance.

Favoritämne i skolan:Hemkunskap.

Förebild: Skejtarna Grant Taylor och Louie Lopez.

Favorittrick: Frontside boneless och frontside 540.

Gabriel Viking Eliassen står redo på staketet. Han har ett hårt grepp om brädan. Han böjer på benen, tar sats – och hoppar! När den bakre delen av brädan (tailen) landar på kanten till rampen står hans fötter stadigt. Det ser ut att vara lätt som en plätt, men bakom tricket ligger många års träning.

Gabriel minns tydligt dagen då han fick sin första skateboard.

– Det var när jag fyllde 9 år, berättar han. Pappa ville ge mig något speciellt och han tog med mig till en sportaffär. Där fick jag välja vilken bräda jag ville ha. Jag tog en liten skitbräda! Fast det tänkte jag ju inte på då, jag tyckte bara att det var coolt.

Nu, fyra år senare, kretsar allt kring att skejta. Varje dag, vecka och månad – det går knappt en sekund utan att han susar fram på brädan. Till och med i skolan! Fryshusets högstadium är som vilken skola som helst – förutom att eleverna övar kickflips, slides och tailgrabs mellan lektionerna i matte och biologi.

Fast Gabriel åker förstås inte bara i skolan.

Han tar sats igen. Den här gången droppar han ner i bowlen (den runda, poolformade delen av rampen). Så kallas det när man sätter brädan på kanten och nästan tippar ner den. Han rullar runt, runt i hög fart och avslutar med att åka upp på kanten, ta tag i brädan och snurra ett halvt varv. Skejtparken här i Björns trädgård i Stockholm är en av favoriterna.

– Fast jag åker typ allting, säger han. Just nu åker jag en massa spots också.

allt-annat_16-06-14_Det-finns-inget-bast-nar-man-skejtar-alla-ar-bra_2

Foto: Foto: Malin Bäcklund

”Spots” är ställen som egentligen inte är gjorda för att skejta på. Det kan vara ett räcke, en bänk eller låga murar. Häromdagen åkte Gabriel över en trappa med tio trappsteg!

– Det var den största trappan som jag har kört hittills. Jag tog jättemycket fart och gjorde en ollie (ett hopp med brädan). Sedan vände jag ett halvt varv, landade baklänges och åkte vidare. Om man landar och hoppar av så gills det inte.

Tricket genomfördes felfritt redan på tredje försöket. Fast efteråt gjorde det rejält ont i fötterna.

– Man måste övertala sig själv till att göra saker med skateboarden, säger han. Om man går runt och är rädd hela tiden kommer det aldrig gå.

Han drar upp byxorna och visar skrubbsåren på smalbenet.

– Jag gör mig illa jättemycket. I början var det läskigt, men det är okej att slå sig. Det är en del av att skejta.

Som tur är finns det mängder av skydd. För handlederna, knäna och armbågarna – och för huvudet, förstås! Det är viktigt att ha, för i början kan det gå trögt att lära sig tricksen.

– Man har dåliga dagar, man kan till och med ha dåliga månader, säger Gabriel. Det har jag haft. Men man får inte ge upp, och man får inte tänka att man ska bli bäst. Det finns inget ”bäst” när man skejtar – alla är bra. Och det viktigaste är att man har kul!

Uppfanns av surfare

Den moderna skateboarden utvecklades på 1950-talet av amerikanska surfare. De ville ha möjlighet att ”surfa” även de dagar då det var dåligt med vågor.