Det är inte bara vi människor som funderar över känslor och puberteten. Så här skulle det kanske se ut om djuren skrev till Kropp & Knopp.

Allt-Annat_200514_Djurens-Kropp-och-Knopp_Rav-Ravsson_
Räv Rävsson
, kurator på ett zoo, har svarat på djurens frågor.

Vad är jag?

Jag är en daggmask som har funderat länge på en sak. Jag vet inte om jag är tjej eller kille. Jag känner mig som både och. Hur ska jag ta reda på vilket kön jag tillhör?

maskhen

Räv svarar: Jag tycker du ska börja med att fråga dig själv om det spelar någon roll vilket kön du har. En mask har två uppgifter i livet: 1. Att kräla runt och leta efter gamla löv att äta. 2. Att undvika att bli mat åt grävlingar och koltrastar. Påverkas detta av om du har snippa eller snopp? Nej, det gör det inte. Det har också evolutionen insett och därför har alla maskar fått två kön. Så svaret på din fråga är alltså: Du är både tjej och kille. Känn dig lyckligt lottad!

 

Allt-annat_200514_Djurens-Krropp-och-Knopp_Bjorn

Foto: Stina Rudebjer

Signaturen ”trött MMer” lider av att ligga vaken i idet.

Björnen sover inte

Jag är en brunbjörn på 8 år som har så svårt att sova. Jag kan känna mig jättetrött, men så fort jag bäddat ner mig i idet blir jag ändå klarvaken. Jag tänker bara på allt jag kommer att missa under vintern. Mamma säger att jag måste sova senast i november, men det gör mig bara mer stressad. Förra året låg jag vaken till februari! På sommaren är jag jättetrött och kan inte koncentrera mig. Jag ser knappt skillnad på blåbär och småsten.

trött MMer

Räv svarar: Jag antar att du testat de klassiska knepen. Stängt av mobilen i augusti, druckit varm mjölk med honung och läst godnattsaga. I så fall kan det vara så att du helt enkelt behöver mindre sömn än de andra i din familj. Sömnbehov är väldigt individuellt. En del måste sova i sex månader, andra klarar sig på fyra. Att ligga klarvaken vecka efter vecka och försöka somna tjänar ingenting till. Mitt tips är att du ordnar en mysig plats i idet (utanför är det ändå bara mörkt och kallt), tar en riktigt spännande och lång bokserie och läser tills du blir sömnig. Strunta i om det blir till december eller februari. När det gäller blåbären råder jag dig att gå till en optiker. Kanske är det inte mer sömn utan glasögon du behöver? God vintervila!

 

Tänker på döden

Ända sedan jag var liten dagslände-larv har jag varit rädd för döden. Alla mina vänner längtar efter ”det stora äventyret”, då vi får lämna vattnet och bli fria sländor för en dag. Men inte jag. Hur kan de vara så glada när vi ändå ska dö sedan? ! ? Mitt skinn har börjat spricka lite på ryggen och jag tror att dagen är nära nu. Snälla, hjälp mig att hitta glädje i den sista dagen av mitt liv.

you only live one day

Räv svarar: När jag var valp hängde det en väggbonad hemma i lyan. På den stod ”carpe diem” broderat med snirkliga bokstäver. Det är latin och betyder ”fånga dagen” – alltså att man ska njuta av stunden och inte gå och grubbla över saker som hänt eller kanske kommer att hända. För en dagslända som du är det extra viktigt. Det kan låta enklare sagt än gjort, men jag tycker ändå att du ska försöka se det positiva i livet. Njut av att du inte behöver hetsa runt och leta efter mat som andra insekter. Tänk i stället på solen som glittrar i dina vingar och den ljumma vinden som får dig att sväva. Ta hand om dig!

 

Allt-annat_200514_Djurens-Krropp-och-Knopp_Hajar

Foto: Stina Rudebjer

Är jag i puberteten?

Hej Räv! Jag är en grönlandshaj på 13 jordsnurr med ett stort problem. Jag vill verkligen komma in i puberteten. Mina BFF:s (en gråhaj och en brugd) gjorde båda det i våras. Det är så jobbigt att vara den enda som inte har fått stora fenor. Finns det något sätt att skynda på puberteten, för jag vill verkligen ha den nu! ?

hajar ej

Räv svarar: Att vara sen in i puberteten kan kännas jobbigt – särskilt när alla ens kompisar redan är där. Men någon måste vara först och någon sist. Även du kommer dit förr eller senare. Troligen senare – grönlandshajar kommer vanligtvis i puberteten i 150-årsåldern. Jag förstår att det kan kännas olidligt att vänta i 140 år. Men en tröst är att du förmodligen kommer att leva längre än alla dina vänner. Du har ditt roliga kvar. Håll ut!

 

Jag saknar pappa

Jag är en liten spindel på 8 ben och 3 månader. Jag känner mig ganska ledsen. Min pappa har försvunnit. Jag har letat överallt och frågat mamma, men hon säger bara att hon inte vet var han är. Jag får en känsla av att hon ljuger för mig. Mamma har förändrats den senaste tiden. Hon har blivit ganska tjock och jag är lite rädd för henne. Vad ska jag göra och hur ska jag hitta pappa?

spider06 

Räv svarar: Din mamma gör fel som inte är ärlig mot dig. Mycket talar för att hon har ätit upp pappa, något som spindelhonor gör ibland. Du kan inte förhindra naturens gång, men din mamma måste ändå ta din oro på allvar – och inse att du är stor nog att få veta sanningen. Det bästa du kan göra är att försöka prata med henne igen. Passa på medan hon fortfarande är mätt.

 

De undviker mig

Jag är en 14-årig skunk. På sista tiden har det varit som om mina vänner undviker mig. De rusar ut ur rummet när jag kommer in. Eller så gör de konstiga miner och ser plågade ut. Om jag vill hitta på något efter skolan har de alltid ursäkter. Varför vill de inte vara med mig?

skunk the punk

Räv svarar: Du känner säkert till att skunkar har en speciell doft.

Den är egentligen till för att skrämma prärievargar och andra fiender, men kan upplevas som obehaglig även av andra. Har du känt dig arg eller otrygg den senaste tiden? Då börjar du nämligen lukta mer, vilket kan vara förklaringen till att vännerna undviker dig. Ett tips är att du försöker kontrollera dina känslor. Räkna till tio när du känner ilskan komma. Tänk också på något som gör dig glad. Om detta inte fungerar: Fundera över om dina vänner verkligen är riktiga vänner. Kanske borde du hitta nya, som du trivs bättre med? Leta gärna bland dem som har dåligt luktsinne, till exempel fåglarna.

 

Allt-annat_200514_Djurens-Krropp-och-Knopp_Mullvad

Foto: Nino Keller

Behöver jag glasögon?

Jag är en mullvad på 4 jordhögar som har ett problem. Jag tror att jag ser dåligt. I klassrummet kan jag aldrig läsa vad det står på tavlan. Faktiskt ser jag knappt vad det står om jag tittar på min bänkgrannes anteckningar heller. På rasterna är det lika illa. De andra vill spela fotboll och blir sura när jag missar bollen. Men jag ser den ju inte! Jag vill hellre gräva i sandlådan, men det säger mina vänner är barnsligt. Vad ska jag göra? Behöver jag skaffa glasögon?

Alone in the dark …

PS. Senast hos skolsyster slapp jag göra synundersökningen eftersom jag inte hittade tavlan som jag skulle titta på.

Räv svarar: Min lilla vän, inga glasögon i världen kan hjälpa dig att se bättre. Mullvadar har helt enkelt dålig syn. Var glad att du har ögon över huvud taget, för vad ska man med dem till när allt man gör är att gräva gångar i underjorden?

Gläd dig i stället åt dina andra sinnen: Din hörsel är superbra, ditt luktsinne är superbra, din känsel är superbra. DU är superbra! Ta hand om dig.

Allt-annat_200514_Djurens-Krropp-och-Knopp_Leopard

Foto: Nino Keller

Orolig över fläckarna

Hej Räv! Jag är en cool katt på 2 år. Men nu har jag blivit orolig. I går upptäckte jag något konstigt när jag duschade. På ryggen och benen har det blivit som fläckar.

De är ungefär 5 centimeter stora och mörka. Jag är rädd att det kan vara någon sjukdom.

Panikslagen Panthera Pardus

Räv svarar: Tur att man har koll på världens katter. Panthera pardus är ju det latinska namnet för leopard.

Många ungar av din sort föds med bleka, knappt synliga fläckar. Fläckarna blir sedan mörkare ju äldre du blir. Får jag gissa att du närmar dig puberteten? Att din mamma börjat tycka att det är dags att du fixar käk själv? Var inte orolig för fläckarna. Var glad. De får dig att bli närmast osynlig när du gömmer dig i ett träd, vilket gör det betydligt lättare att överraska en smarrig hjort. Eller som författaren Rudyard Kipling skrev: ”Bara en leopard kan ligga på en gren och se ut som solsken som sipprar genom bladen”. Låter inte så illa va?

 

Vem är jag?

Hej alla coola kameleonter! Alla säger alltid ”Var dig själv”. Men hur vet man vem man är?! Jag har ingen aning. Så fort jag får nya vänner smälter jag liksom in i gruppen och blir som de andra. Kompisarna tror att jag härmas, men det sker automatiskt!  När jag hängde med kawaii-gänget var jag helt pastellig, och nu när jag bytt till emosarna är jag svart från topp till tå. Hur ska jag hitta mitt sanna jag och bli sådär unik och äkta?

Jonte

Räv svarar:  Det finns så mycket åsikter om hur vi djur ska vara. Laxar ska alltid vara glada, oxar starka, möss tysta. Inte sällan växer dessa föreställningar till jättelika berg som tynger oss. Låt oss en gång för alla försöka släppa kraven och bara vara de vi är. Du skriver att du inte vet vem du är.

Men en sak är säker – du är en kameleont. Evolutionen har gjort dig till en mästare på att smälta in. Varför då kämpa emot? Använd i stället denna superkraft, ja det är en superkraft, till något gott. Att passa in i alla tänkbara sammanhang, det kan andra bara drömma om.

 

Känner mig lat

Jag är en liten myra som känt mig så trött den senaste tiden. Alla bara jäktar, men jag vill hellre vara på mitt rum och ta det lugnt. Fast så fort jag lägger mig i sängen får jag dåligt samvete. Varför letar inte jag nya barr till stacken? Varför är inte jag med och hämtar smulor från den kvarglömda picknickfilten? Alla gör viktiga saker och jag bara slappar. Hur ska jag bli av med skuldkänslorna?

Flitig som en ingenting

Räv svarar: Myror har det inte lätt.

Ni har ett rykte att leva upp till som djurvärldens flitigaste. Men utan vila är det omöjligt att prestera på topp. Du måste tillåta dig själv att ta det lugnt. Luras inte att tro att alla andra gör viktiga och nyttiga saker hela tiden. Allt du ser på Myrstagram är inte sant. Det finns forskning som visar att myror inte arbetar så flitigt som många tror.

En stor del av tiden irrar ni faktiskt omkring utan plan. Tänk på det nästa gång du vill slappa, så känns det säkert skönare.

 

Allt-annat_201023_Djurens-Kropp-och-Knopp_1

Foto: Nino Keller

Längtar till pungen

Hej hopp! Jag är en känguru på 2 skuttiga somrar. Mina vänner verkar plötsligt så mogna. Själv känner jag mig fortfarande som en unge. På nätterna har jag ofta svårt att sova. Då går jag in till mamma och lägger mig i hennes pung. Bara där sover jag gott. Ibland bär hon mig till skolan (fast inte så att kompisarna ser).

Ärligt talat längtar jag tillbaka till pungen  i samma stund som jag skuttar ur den. Vad ska jag göra?

Jättelilla

Räv svarar: Hej Ru! Oftast kommer puberteten när pungdjur som du fyller 1. Då börjar kroppen växa och förbereda sig för vuxenlivet. Även knoppen förändras och många känner större självständighet – en vilja att göra saker utanför familjen. Men kom ihåg att puberteten inte följer någon klocka. Ibland är den tidig. Ibland är den – som i ditt fall – sen. Du ska inte oroa dig. Passa i stället på att mysa med mamma innan intresset svalnat och du i stället vill gå på disco med de andra ungdjuren. Räkna dock med att det kommer bli trångt i mammas pung.

 

Kysstips, tack!

Kvack! Jag är en crazy frog som funderar på det här med kyssar. Hur gör man? Det känns som om vi grodor bara förväntas gå och vänta på att någon annan ska kyssa oss. Det orkar inte jag! Det finns en prinsessa i min klass som jag är lite kär i. Henne vill jag gärna kyssa. Men riskerar jag att bli en prins då? Allt snack om ”förvandlingen” skrämmer mig. Är det sant eller bara skrönor?

förvirrad froggy

Räv svarar: Visst kan sagor vara härliga! Många timmar har jag legat ihopkrupen i lyan med Bröderna Grimms mustiga berättelser i tassarna. Grod­prinsen är en självklar favorit – om den förtrollade prinsen som bara kan bli sig själv igen om en prinsessa kysser honom. Vad man dock måste minnas är att det är just en saga. En historia som hittats på för att få tråkiga novemberkvällar att bli mindre tråkiga. Så oroa dig inte för att förvandlas till människa (hemska tanke), utan kyss vem du vill (om den vill). Behöver du öva först, använd en tomat.

 

Vill inte flytta

Yo alla gnagare! Jag är en för det mesta skön storstadsråtta. Nyligen berättade mina föräldrar att vi ska flytta. Jag fick panik! Storstan betyder allt för mig. Mitt gäng lever för att leta rester från risiga krogar och gräva ner ruttet råttgift. Vi kan varje soptunna och möglig källar-lokal. Men mamma och pappa längtar efter lugnet på landet.

På allvar, skogen?! Nej tack …

Rat with a hat

Räv svarar: Visst kan stadens många nöjen verka lockande för unga som du. Men jag tror att lantluften kommer göra dig gott. Snart finner du större nöje i solgula liljor och vidsträckta åkrar än i de sopor du nu så tanklöst kalasar på. Råttor har bott i skogen sedan urminnes tider. Så ärligt talat, vad har du bland människor att göra? Njut av livet på landet. Och titta gärna förbi om du är i Stora skogen. Jag bor i lyan till vänster om eken.

 

Allt-annat_201023_Djurens-Kropp-och-Knopp_2

Foto: Nino Keller

Stopp i galoppen

Jag är ett ledset gotlandsruss på 10 år. Jag är livrädd för att hoppa och stannar helst kvar på framsidan av hindren. Det har gjort att ryttarna på ridskolan sprider rykten om mig. En gång började en tjej gråta för att hon skulle få rida på mig. Då fick hon Grålle i stället – och blev överlycklig. Sedan skröt Grålle hela kvällen om hur de flööög över hindren och om hur många morötter han fick som belöning. Visst, jag har RÅKAT slänga av en och annan ryttare.

Men aldrig med flit. Jag är ju rädd!

Ett rätt russ? XD 

Räv svarar: Lilla vän, ridsport är så mycket mer än hopp. Det finns andra intressanta ­grenar där fokus ligger på samspelet mellan ­ryttare och häst. Dressyr till exempel. Den liknar mer en vacker dans där du aldrig behöver lyfta fler än två ben från marken. Eller voltige, där du låter människorna göra volter och ha sig på din rygg. Sätt i ett par öronproppar så du slipper Grålles tjat. Fördjupa dig sedan i ridningens vackra värld (men bläddra förbi kapitlet om rävjakt). Morötterna kommer, tro mig!

 

Blä för blodiga ben!

Aaaaaoooooh! Jag vill bli vegetarian, men min flock accepterar inte det.

”Vi måste äta kött för att överleva” säger de och slänger upp blodiga ben framför mig. Jag håller inte med. Det är faktiskt 2020 och vi kan alla göra egna val. Hur ska jag övertyga de andra, så att jag ­åtminstone kan testa växtbaserad kost utan att bli utstött?

Gröna Gråben <3

Räv svarar: Att din flock slänger ben på dig är verkligen inte okej. Jag tycker att du ska fundera på om det är dags att hitta ett nytt gäng. Känns den gröna vägen rätt kanske du till och med behöver söka dig bort från vargarna, till en art som förstår dig bättre. Jättepandan bröt sig loss från sina björnkusiner för många miljoner år sedan. Vem vet om födan var anledningen även där – pandan är nämligen den enda björn som bara äter växter. Kanske vill den ha sällskap? Gillar du bambu är det läge att boka en resa till Kina redan i dag.

 

Jag är så glömsk

Hej Räv! Jag har ett väldigt stort problem. Jag kan inte sköta skolan. Största svårigheten är att jag inte minns något jag lär mig. Jag kan repetera läxan en minut före läxförhöret. När jag sedan ser frågorna är de obegripliga. Hjärnan är helt tom! Min lärare säger att jag måste skaffa bättre studieteknik. Hur gör jag det? Går det att sluta vara så här galet glömsk?

Gullan Guldfisk

PS. Det var något mer, men jag minns inte vad.

Räv svarar: Visst skulle man vilja vara som Skalman och minnas ALLT. Tyvärr är det inte så för de flesta. Just därför finns det många bra studietekniker. I ditt fall tror jag dock inte tankemoln eller plugg-appar hjälper. Mitt tips är att sno stilen från 1900-talets sjömän. De täckte glatt sina kroppar med detaljerade tatueringar – med sjumastade fartyg, ankare och rosor. Gör likadant! Ta en bra kulspetspenna och måla din kropp full med gångertabeller, glosor, viktiga sjöar och löv från olika träd. Undrar du sedan över något är det bara att kolla fenorna så får du svaret. Dessutom blir du snyggaste firren i skålen!

Djurens Kropp & Knopp-frågor är tidigare publicerade i KP 15, 2016 ,  KP 17, 2017 och KP 7 2020.

Vill du ha mer? Det kommer fler frågor och svar i KP 16, 2020