På högstadiet diskuterade de musik på lektionerna. Nu släpper Oskar Bruzell sin första singel – skriven av klasskompisen Yohio

Oskar Bruzell

Ålder: 19 år.

Bor: I Sundsvall.

Intressen: Musik, tv-spel, vänner och familj.

Familj: Mamma, pappa, två yngre bröder och två äldre systrar.

Husdjur: För många! Pappa är hunduppfödare, så vi har alltid runt 15 schäferhundar.

Favoritmat: En riktigt god pizza med vitlökssås.

Aktuell: Med singeln I’m sorry, som släpps i dag.

Hej Oskar! I dag släpps din första singel, I’m sorry. Berätta om låten!

– Den är poppig men har en del r’n’b-influenser. Texten handlar om kärleksproblem. Om att känna ånger över det man har gjort. Man kan säga att låten pendlar mellan två känslor. I refrängen får man möta en ångerfylld Oskar och i verserna en lite kallare. Jag tycker att pendlingen är riktigt snygg!

Det är Yohio som har skrivit låten. Han är även din manager. Hur kommer det sig att ni jobbar ihop?

– Vårt samarbete började för länge sedan. Vi är vänner och har gått i samma klass. I åttan satt vi alltid bredvid varandra på bildlektionerna. Vi är båda kreativa, men ingen av oss var så intresserad av just teckning. Så vi diskuterade musik i stället. Även om vi inte delade musiksmak och stil så hittade vi gemenskap i ett genuint musikintresse. Efter nian startade vi några projekt, som det tyvärr inte blev något av. Men förra året fick vi kontakt igen och bestämde oss för att jobba ihop.

Yohio inspireras mycket av Japan och österländsk kultur. Vad tycker du om det?

– Visst, jag är absolut intresserad och har lyssnat genom Yohio. Jag gillar mycket musik från Korea. Men just den visuella biten är inget som tilltalar mig.

Vad skulle du säga är din grej?

– Att jag gör popmusik, men i riktning mot r’n’b och hip hop. Jag hämtar inspiration från USA och har en annan attityd och stil än de flesta svenska popartister. Och jag kan både rappa och sjunga.

Vilka är dina favoritartister?

– Jag kan inte säga någon specifik person. Jag är musik-älskare och lyssnar på allt. Som yngre var Michael Jackson min idol. Men det känns otroligt klyschigt, det säger varenda artist i dag.

Förra året var du med i tv-programmet Idol och tog dig till slutaudition. Berätta mer!

– Det var min sångpedagog som tipsade mig om att söka. Jag bestämde mig direkt att jag går och kör min grej. Det var första året man både fick sjunga och rappa. Så jag gjorde en mix av sång och rap. Det blev väldigt annorlunda. Och tack vare det höll jag mig kvar fram till de sista 25. Sedan stöp det för mig på slutet, då var juryn tyvärr inte lika imponerad längre. Men i det långa loppet var det en otrolig upplevelse!

Det måste ändå ha känts trist att vara så nära finalplats och sedan falla på mållinjen?

– Ja visst, jag är en riktig vinnarskalle. Man måste tänka på att inte ge upp! Det kommer motgångar på vägen, vad man än gör.

Drömde du om något annat än musik när du var yngre?

– När jag var 10 var det bara fotboll som gällde. Då trodde jag att jag skulle bli en ny Cristiano Ronaldo. När det inte gick vägen blev drömmen att jobba med musik. Musik har alltid varit mitt stora intresse. Jag skrev min första egna låt när jag var 6 år.

Skriver du själv nu också?

– Ja, jag skriver väldigt mycket musik själv. Det kommer att släppas egenskrivet från mig framöver. Men jag har stort förtroende för Yohio som låtskrivare. Han är grym på det han gör. Första gången jag hördeI’m sorry kände jag: ”Den här låten MÅSTE jag ta innan han ger den till någon annan!”

Finns det något som känns skrämmande för dig med att vara artist?

– Det skulle vara känslan av otillräcklighet. Om man har förväntansfulla fans och sedan inte kan leva upp till deras förväntningar. Att känna att man inte räcker till för dem. De tankarna skrämmer mig.

Om du fick sjunga en duett med precis vilken annan artist du vill – vem skulle du välja?

– Han … Vad heter han nu igen?! Yohio! Nä, men … Jag skulle vilja sjunga en duett med en kvinna som har riktigt bra röst. Whitney Houston hade varit helt magiskt! Fast hon lever ju inte …

Till sist, stämmer det att du var en trogen KP-läsare när du var yngre?

– Ja!! Jag fick en prenumeration av min pappa när jag var 9 ungefär. Sedan fortsatte jag jättelänge, i flera år. Kropp & knopp läste jag helst. Och så gillade jag alla posters med fotbollsspelare! Tyvärr prenumererar jag inte längre. Men jag kanske kan börja igen!