De kan vara långa, korta, snirkliga eller raka. Djurens horn kan verkligen se olika ut, men oftast sitter de där på huvudet av samma anledning.

Man kan lätt tro att djur har horn som vapen för att stånga andra djur och på så sätt skaffa sig föda. Men de flesta djur med horn är faktiskt gräsätande däggdjur som inte äter kött. I stället har djuren sina horn av tre anledningar:

1. För att använda dem som vapen för att försvara sig mot fiender och för att skydda sitt revir.

2. För att hanen ska kunna imponera på honan och få henne intresserad av just honom. Storleken och formen avslöjar nämligen hur stark han är.

3. Hornen används som verktyg för att komma åt växter som ligger undangömda i exempelvis snö.

I stort sett finns det två sorters horn. Hos familjen slidhornsdjur växer hornen ut från pannbenet. Dessa horn består av en benkärna och ett yttre skal av horn. De sitter fastväxta på huvudet och växer ut parvis. Hornen är aldrig förgrenade utan mer ”raka”. Exempel på slidhornsdjur är bufflar, antiloper och gaseller.

Familjen hjortdjur däremot har horn som förgrenar sig och som kallas kronor. Även de växer ut från pannbenet och består av ben. Men längst ut finns ett hårigt hudlager som ger näring till hornen under tiden som de växer. När de är färdigväxta skrapas hudskiktet bort och djuren tappar känsel i hornen. Till skillnad från slidhornsdjuren är inte hjortdjurens horn sammanväxta med huvudet. Det gör att hjortdjuren tappar sina horn efter parningssäsongen och nya växer ut. Exempel på hjortdjur är älgar, renar och rådjur.

Det finns även djur som har horn men som inte ingår i dessa två familjer, till exempel giraffen. Deras horn är egentligen benstumpar som är beklädda med hud. Även noshörningen har horn som skiljer sig från de andra. Deras horn är egentligen mer lika en vårta eller en tuss av sammanpressat hår. Hela hornen är uppbyggda av keratin, samma ämne som finns i människans hår och naglar.

Källor: Illustrerad vetenskap, wikipedia