Här kan du läsa hela novellen av KP-läsaren, Greta Skoglund. Den publicerades i två delar, i KP 9-10 och i KP 11.

Linn var så rädd att hon skakade. Hon hade stor respekt för vargar, och nu var de överallt runt tältplatsen. Hon skrek gällt när en stor grå varg hoppade fram ur buskarna, men en av lärarna som hade ett gevär var snabbt framme. Han riktade gevärspipan mot vargen och sköt. Linn hörde ett blodisande skrik. Det var Luna som rusade fram mot vargen på marken, men blev stoppad av läraren.

– Vad i hela friden håller du på med! skrek läraren åt Luna.

Marcus stod en bit bort, utan att kunna röra sig ur fläcken.

Marcus gick ut från skolan med resten av klassen. De var på väg till bussen som skulle ta dem till tältplatsen mitt ute i skogen. Där de skulle de vara fem dagar med elever från två andra skolor. Han såg fram emot resan. Det enda han var orolig för var att hans dyra märkesskor skulle bli förstörda. De var svarta med vit sula, och hade inbyggd bluetooth.

Fler elever strömmade ut och Marcus fick en lätt panikkänsla. Han avskydde att känna sig jagad. Han skyndade sig.

Bussen luktade unket och på de marinblå sätena fanns ingrodd smuts från tusentals tidigare passagerare.

Linn satt på ett tåg med sin klass. En högtalarröst sa att nästa uppehåll var Emmaboda. Det var där klassen skulle gå av, för att sedan åka i en timme med buss ut i vildmarken, som Linn kallade det.

Tåget stannade med ett ryck. Linn var den sista att gå in i den kvävande värmen i bussen. Hon satte sig långt fram och tog upp mobilen. Knappt något batteri, och hon hade ingen laddare.

Allt-annat_210701_Lasarnovell_Den-vita-vargen_Del1

Foto: Johanna Zverzina

Luna satt på en buss, på väg till en stor tältplats i skogen. Hon skulle dit med alla från årskurs 6–9 i hennes skola, Kristinebergsskolan. Dessutom skulle två andra skolor också dit. Hon ville verkligen inte, men resan var obligatorisk. Luna tyckte inte om andra människor, hon ville hellre vara för sig själv. Hon strök sitt långa, silvervita hår ur ögonen och tittade ut genom fönstret. En stor vit hund stod vid sidan av vägen. Luna hann knappt se den. Hon undrade vems det var, men släppte snabbt tanken, ägaren fanns säkert i närheten.

Bussen där Marcus satt for i väg med ett ryck. Man fick ha sin mobil på bussen, men sedan var man tvungen att lämna in den, och man fick bara hämta ut den i nödfall. Han skulle bli tvungen att vara ifrån sina sociala medier i hela fem dagar. Det kändes som tortyr att inte få skriva till vännerna där på så länge. I klassen hade han inga kompisar.

Det värsta med resan var grupperna, tyckte Luna. Alla skulle delas in i blandade grupper på tre eller fyra personer från de olika skolorna. Namnen stod på lappar. Den första personen i Lunas grupp hette Marcus och gick på Sofielundsskolan i Malmö. Den andra hette Linn och gick på Rödabergsskolan i Stockholm. De två personerna skulle hon alltså dela tält med. Hon hoppades på att det fanns någon sorts vägg i tältet, så att man kunde vara ifred.

Bussen gnisslade och stannade.

Luna gick ut och andades in den friska skogsluften. Hon krängde på sig den tunga ryggsäcken medan hon gick stigen mot tältplatsen. Det fanns ett rött hus med toalett och dusch. Ungefär 25 meter bort fanns tältplatsen. Alla tält var redan uppsatta i gläntan, alla var i olika färger. Hela platsen var omgiven av tät granskog.

De hade åkt i flera timmar när Marcus mentor hojtade att de snart var framme. Hon hette Ulla och var en gänglig kvinna. Hon började dela ut lappar med namn. Han läste och svor lågt för sig själv, han skulle dela tält med två tjejer. Han hoppades på att det fanns någon sorts vägg i tältet, så att han åtminstone kunde få byta om i avskildhet. Han var inte den som ville visa upp sig.

Bussdörren for upp. Marcus var en av de första att komma ut från den hemska värmen, han följde stigen mot tältplatsen. Han hörde en annan buss bromsa in.

Än en gång kände han paniken komma krypande. ”Varför ska det alltid kännas så här, jag är ju inte jagad på riktigt”, tänkte han dystert.

 

Linn var mitt i hopen av ungdomar som trängde sig ut genom bussdörren. Hon såg några eftersläntrare från en annan klass på stigen som hon gissade ledde till tältplatsen. Hon slog ihjäl en mygga. Hon avskydde insekter. ”Äckliga små monster”, tänkte hon.

Linn och de andra gick mot tältplatsen. De flesta verkade tycka att skolresan skulle bli det roligaste de varit med om. Det enda Linn tyckte skulle bli lite roligt var att hon kanske äntligen skulle träffa en kille att ha ett mer långvarigt förhållande med. Men att behöva sova i ett tält fyllt av tvestjärtar, att diska smutsiga tallrikar och att duscha i ofräscha tvättrum skulle bli en mardröm.

Vid en grillplats stod de andra 8:orna i stora klungor. I utkanten stod en tjej med långt, silvervitt hår och mörka kläder. Hon såg inte direkt ut att trivas med situationen. En kvinna med pipig småländsk dialekt började prata. En av klasserna tystnade helt, medan de flesta i Linns klass fnittrade hysteriskt. Linn kom på sig själv med att fnittra hon med. Den tredje klassen såg skeptiskt på kvinnan, som liknade en ballong där hon stod, antagligen påbyltad med flera lager kläder.

Nu hade 8:orna från de andra skolorna anlänt. De förde mycket oväsen och Luna fick lust att springa rakt in i skogen.

– I gruppen ska ni hjälpas åt med matlagning, disk och andra sysslor. Vatten och diskplats finns i huset med toalett och dusch. Er utrustning har samma färg som ert tält.

När mentorn fortsatte att gå igenom reglerna hade Luna redan slutat lyssna. Hon tog fram lappen med namnen på medlemmarna i sin grupp. Det stod ett nummer också, nummer tolv.

Marcus ställde sig bland de andra. Han var i grupp nummer tolv och gick fram när han blev uppropad. Två tjejer gick också fram. Den ena tyckte han var väldigt snygg. Hon hade kort, brunt hår, solglasögon, vit t-shirt och mörkblå jeans. Hon hade en snygg sminkning, varken för lite eller för mycket.

De fick utrustning i en hemsk, lila färg. Marcus ryste lätt åt den.

Luna hörde varje grupp ropas upp, och sedan hörde hon sin mentor ropa:

– Grupp nummer tolv.

Ni kan komma fram hit, så ska ni få er utrustning!

Luna och två andra gick fram till mentorn. En av dem var en kraftig kille med blont hår och blå ögon. Han hade den fulaste tröja Luna någonsin sett, med fläckar av många olika färger som skar sig mot varandra, och ett par gröna kamouflage-shorts. Tjejen var en sådan person som såg helt perfekt ut.

Luna tyckte att de båda såg ut som riktiga träskallar. Hon kom på sig med att ha sagt det högt. Som tur var verkade bara tjejen ha hört, men hon verkade inte bry sig.

Linn hörde grupperna ropas upp en efter en. Grupp ett hade vit utrustning, grupp två röd, grupp tre svart …

Till slut var det grupp nummer tolv, Linns grupp. Linn gick fram, det gjorde även en kille och en tjej.

– De ser ut som träskallar, muttrade tjejen tyst.

Linn brydde sig inte. Hon var van vid glåpord, mest av tjejer som var avundsjuka på henne.

De fick sin utrustning och började gå mot tältplatsen. Tjejen med vitt hår fick ta alla tre sovsäckarna, killen fick ta köksutrustningen och Linn själv tog några liggunderlag. Linn fick veta de andras namn. Killen hette Marcus och tjejen hette Luna.

De hade precis kommit fram till det mörklila tältet när de hörde ett ylande från en varg, väldigt nära. Marcus ryckte till, och kände det, som vanligt, som att han blev jagad. Det blev inte bättre av att han hörde ett till ylande och sedan ännu ett. Han kunde höra spridda skrik runt om gläntan, och några lärare från de olika skolorna tog upp stenar och vassa pinnar. En av dem hade till och med ett gevär i handen.

Luna visste inte vad hon tänkte, varken när hon skrek eller sprang fram mot vargen. Hon hade bara fått känslan av att hon måste rädda den. Hon försökte slita sig loss, men läraren som skjutit vargen höll fast henne för hårt.

– Nu är du stilla. Den där vargen kunde ha dödat er alla tre! skrek han åt henne.

Runt om hörde hon skrik och morranden från människor och vargar. På något konstigt sätt kände hon sig lugn, samtidigt som hon kämpade för att komma loss. Plötsligt släppte läraren henne. I samma stund rusade Luna fram till vargen.

Marcus såg en hemsk syn som han aldrig skulle kunna glömma. En varg hade smugit upp bakom läraren som höll i Luna. Plötsligt bet den tag i hans arm, och slet den bakåt. Läraren släppte Luna och blev ivägsläpad av vargen, in i skogen. Marcus stod kvar och bara stirrade efter dem.

Allt-annat_210701_Lasarnovell_Den-vita-vargen_Del2

Foto: Johanna Zverzina

Plötsligt kom en gigantisk varg rakt emot Linn.

Linn hade krupit ihop till en boll på marken och satt och darrade. Folk slogs med vargar runt omkring henne, så hon vågade inte röra sig. Hon hade just sett en av mentorerna för årskurs nio bli släpad in i skogen av en stor svart varg. Plötsligt kom en gigantisk guldgul varg rakt mot henne. Den hade sina väldiga käftar öppna, och de vassa tänderna glimmade. Det hade börjat regna och det gjorde det svårare att se, men Linn såg att det var Luna som slängde sig in mellan henne och vargen. Till Linns förvåning stannade vargen, vände om och sprang iväg igen.

Då var det som att allt stannade upp. Vargarna backade långsamt mot skogen, och i stället steg en vit varg fram. Luna förstod direkt att det var den vita hunden, som inte var någon hund, som hon sett under bussresan. Hon hade äntligen hittat någon som var som hon själv, någon som inte gillade vanliga människor. Hon tog ett steg fram mot den, och sedan ett till, väl medveten om att alla såg på henne. Efter några steg till var hon framme och rörde vid den mjuka, kritvita pälsen. ­Vargen vände sig om och gick in mot skogen. Utan att titta bakom sig följde Luna efter, och försvann.

Alla hade stått i gläntan utan att röra sig, men så fort vargarna och Luna var utom synhåll blev det liv igen. Några lärare ringde räddningstjänsten. Efter en stund kom flera polisbilar och två ambulanser. Tre personer hade dött. Två lärare och en elev i Linns klass. Den ena läraren var den som skjutit vargen, och den andra hade jagat en av vargarna med kniv. Eleven hade kastat sten på en av vargarna när den närmade sig. De som dött hade en sak gemensamt. De hade alla skadat någon av vargarna.

Allt-annat_210701_Lasarnovell_Den-vita-vargen_Del2_2

Foto: Johanna Zverzina

Marcus upptäckte några lysande, silvervita hårstrån. Han hoppades att Luna hade det bra.

Ingen kunde förklara vad som hänt utan att det lät konstigt. Att en massa vargar av olika raser hade attackerat tältplatsen och att en tjej från Kristinebergsskolan hade följt efter dem. Polisen sökte igenom hela området i flera dagar, men det enda de hittade var Lunas telefon, som låg på platsen där hon och vargarna försvunnit. Alla elever blev förhörda, men ingen av historierna var särskilt trovärdig.

En hade påstått att ledaren för flocken var en stor vit varg med lysande ljusblå ögon, och att de ­andra vargarna var väldigt stora.

Personen påstod även att det var en magisk vargflock. En annan trodde sig ha sett en varg återuppstå efter att ha blivit ihjälskjuten. En grupp forskare tog prover från olika blodfläckar för att se om det fanns DNA från varg, men allt blod var från människor.

Alla hade skyndat sig tillbaka till bussarna, men inte Marcus. Han hade gått ut i skogen. Han upptäckte några lysande, silvervita hårstrån på en gren. Precis bredvid fanns en öppning till en tunnel. Han tyckte sig höra ylande vargar långt där inne, i mörkret. Hans teori var att vargarna inte var vargar, utan människor. Blodet var ju människoblod. Han hoppades att Luna hade det bra där hon var, och att vargarna inte skadade henne.

 


Greta Skoglund

Ålder: 14 år.

Familj: Mamma, pappa och lillasyster.

Intressen: Läsa, skriva och träna simning.

Hur kom du på att skriva så här ­avancerat, ur tre olika perspektiv?

– Det började som en skoluppgift som hette ”Klippet”. Den gick ut på att man skulle skriva massor av olika delar och sedan försöka organisera dem på ett fungerande sätt.

Är Luna magisk på något sätt?

– Luna är lite lik en varg i alla fall. Hon håller sig undan människor, om hon kan. Hon gillar inte folk, och många människor gillar inte henne. Därför känner hon en dragning till vargarna, och de gillar henne tillbaka också …

Vilka är dina tre favoritdjur?

– Förutom varg är det:

1. Katter, för att min familj haft två.

2. Rovfåglar, för att de flyger så majestätiskt.

3. Hundar, för att de också är väldigt fina och till och med förstår en ibland.