Av Adam Husar, 13

Jag svettas häftigt och det är svårt att andas. Det blir varmare och varmare. Till slut vågar jag öppna ett litet hål i täcket, så att jag får luft och temperaturen sjunker. Men det är bara temporärt, eftersom det oändliga mörkret långsamt slukar mitt mod att titta ut i det mörka rummet … Jag stänger snabbt kikhålet och så att jag åter är helt gömd under täcket. Puh ,,,

Det är för varmt under det mjuka nya duntäcket, men jag lider igenom det. Jag kan inte riskera att onda varelser konsumerar mig, bara för att jag vill ha det lite bekvämt när jag sover.

Dunk! Ett plötsligt högt ljud hörs. Vad händer. Jag är säker här under det varma täcket tänker jag, det är nog ingen fara. Eller har någon kommit för att döda mig? Nej, nej, intalar jag mig tyst i tanken, försöker övertyga mig själv att allt är bra. Det var förmodligen bara något som föll, en bok ur hyllan eller något som blåste omkull i den hårda vinden ute på vår balkong, eller något annat. Det är nu helt knäpptyst utanför mitt täcke i mitt mörka rum. Det enda som hörs är köksfläkten som fortfarande surrar ute i köket, det har den gjort sedan vi åt middag. Och så hör jag svagt ljudet av bilar som susar förbi på vägen utanför. Temperaturen under täcket stiger alltmer och snart behöver jag göra något åt det. Jag behöver få frisk luft. Jag tar ett djupt andetag och det hjälper mig att behålla lugnet lite till, bara lite till.

Klick, Klick! Plötsligt hörs ett nytt ljud utanför täcket. Det verkar komma närmare och närmare – det låter högre och högre och jag får panik. Jag flyger upp ur sängen för att möta vad det än är som närmar sig, men det är tomt. Ingenting, bara mörker och känslan av tomhet slår mig, det är mörkt överallt.

Jag kryper in under täcket igen och rädslan tar tag i mig. Det är tyst, knäpptyst, till och med köksfläkten är tyst nu. De klickande ljuden startar igen, men jag ignorerar det, jag ligger kvar under täcket, det blir varmare och jag är helt genomsvettig.

För att distrahera mig plockar jag upp min mobil. Jag börjar kolla på Youtube och växlar mellan klipp på folk som gör olika trick. En del lyckas och en hel del lyckas inte alls. Jag ser ett klipp där flera personer hoppar i en pool och sedan försöker en av dem göra en volt från en hal trampolin, halkar och gör ryggplask i stället. Personen undviker att slå sin nacke i trampolinen med någon centimeter. Det är ren tur att han inte slår sig. Jag funderar på om det är modigt att vilja sticka ut och få uppmärksamhet genom att göra volt från en hal trampolin, eller om är det modigare att låta bli. Det är klart att man skulle vilja kunna göra en sådan volt och visa att man klarar det. Men är det inte mod att säga nej när man ser att något lätt kommer gå fel?

Ljuset från min mobil är väldigt vitt och starkt. Allt runt omkring känns ännu mörkare än innan jag tog upp mobilen. Jag förstår att jag aldrig kommer att kunna sova om jag har den uppe, men jag kan inte sova i alla fall eftersom det är för varmt. Jag lägger undan mobilen, fäller ner täcket så att det blir svalare och känns bekvämt igen, och försöker somna. Jag låtsas som att mörkret inte är där, att det aldrig varit där. Jag försöker föreställa mig mitt rum med mina möbler runt omkring mig istället och jag känner hur tröttheten börjar få ett starkare grepp om mig.

Långsamt börjar jag falla in och ut ur en orolig sömn. Helt plötsligt blir ögonlocken supertunga, så jag stänger dem och somnar. Det känns som att det blir dag på tre sekunder. Det är ljust och jag kan nu se hela rummet klart. Känslan av rädsla och tomheten jag kände är helt borta. Jag stiger upp ur sängen och börjar min dag – men något är inte rätt. Hela lägenheten känns främmande och luddig på ett konstigt sätt, något är fel. Jag känner det i hela kroppen.

Då ser jag det där mörkret i ögonvrån igen. Det växer och växer. Jag sugs långsamt in i mörkret fast det är morgon. Jag blir skräckslagen. Helt plötsligt är det nu svart när jag slår upp ögonen, och jag ligger fortfarande i sängen. Det är fortfarande mörkt och fortfarande natt. En känsla av ångest växer nu fram och hjärtat börjar bulta allt snabbare av rädsla. Jag drar snabbt täcket över huvudet igen och ligger nu där med ögonen vidöppna.

Ljuden – de underliga ljuden utanför fortsätter. Golvets knarrade och klickande ljud hörs till och från igen. Vem är det som går och går och aldrig kommer fram till dörren? tänker jag.

Jag sträcker mig efter min mobil. Om jag ska kunna sova måste jag åtminstone kolla om det finns något utanför. Jag tänder ficklampan på mobilen och lyser runt i rummet. Det finns inget där, det är helt tomt. Jag reser mig upp och fortsätter ut i köket med lampan lysande, men det är tomt där också. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka och lägga mig igen i den sköna sängen. Det känns som att jag har missat något, men jag vill och vågar inte kolla vad det kan vara, så jag fortsätter tillbaka, kryper ner i sängen igen och stänger av lampan till mobilen. Om jag ligger tyst och stilla kvar under täcket, så kanske inte inkräktaren kan hitta mig?

Det finns inget att göra åt mörkret eller ljuden, men jag är fortfarande väldigt rädd, både för ljuden och mörkret.

Jag tänker flera gånger att jag inte borde ha tittat på den där skräckfilmen förra helgen. Så fort jag är ensam i mörkret inbillar jag mig att jag kan höra nya konstiga ljud.

Helt plötsligt hör jag tydliga steg utanför draperiet till min säng. Sedan hör jag mammas röst viska tyst: Sover du? Jag svarar: Nej, inte än. Ok men försök att sova nu säger hon, och jag hör nya ljud, och jag är klarvaken.

Jag tänker att gamla hus brukar knaka och låta, men det här är ju ett ganska nytt hus som vi bor i. Mörkret är tätt runt sängen, ett svagt regelbundet pick, pick pick hörs. Är det fåglar? hinner jag tänka innan jag somnar. Jag vaknar av att solen strålar in i mitt rum och kliar mig på näsan. En ny dag. Skönt, men jag vet att det kommer vara samma historia nästa natt igen.


 

Det här är en av 10 vinnande noveller i KP:s och Storytels stora tävling på temat mod. Novelltävlingen utlystes i KP 5/2019. Juryn bestod av författaren Johanna Thydell, KP:s redaktion och Storytel Kids redaktion.

Läs fler vinnarnoveller här!