Dagens avsnitt av ”Musikens historia” handlar om den populäraste musikstilen av alla: popmusik.

Popstjärnor

Ett typiskt inslag i 90-talets popmusik var så kallade ”tjejband”. Störst av alla var Spice Girls från England.

Att vara popstjärna i dag är inte alltid så enkelt. På bilden syns Britney Spears och alla fotografer som följer henne överallt.

Sverige är faktiskt ett ganska framgångsrikt land i popvärlden, med relativit många stora artister. En av de största svenska popgrupperna på 80- och 90-talet är Roxette.

Att beskriva vad ”popmusik” egentligen innebär är näst intill omöjligt. I grund och botten står det för ”populär musik” och skulle kunna betyda nästan vilken musik som helst. All popmusik har dock vissa grundläggande drag:

– Det stora målet för artisterna är att bli populära och till exempel spelas på radion och Mtv.

– Musiken är nästan alltid dansvänlig.

– Man är inte rädd för att plocka upp delar av annan musik och sedan ”poppa till” den.

Ett mjukare ljud

Den första popmusiken uppstod på 1960-talet. Rock’n’roll-musiken hade öppnat de musikaliska dörrarna på vid gavel. Artister sålde skivor i drivor och alla ungdomar hade ett favoritband. Tidigare var det amerikanska band som lett utvecklingen av popmusiken, men på 1960-talet fick amerikanerna hård konkurrens från Storbritannien. Band som The Kinks och The Who fick massor med fans. Man försökte skapa ett lite mjukare ljud jämfört med rocken, en musik som unga människor skulle gilla.

Framförallt var det ett brittiskt band som blev kungar över 60-talet – The Beatles.

Historiens viktigaste band

The Beatles hade en enorm talang för att skapa popmusik och med hjälp av dem växte musikintresset världen över. Än idag räknas de av många som historiens viktigaste band och när gruppen splittrades 1969 hade de sålt enorma mängder skivor.

The Beatles började som ett ganska vanligt popband, med melodier som var enkla att sjunga med i och ”lagom” farliga frisyrer. Men snart började de experimentera med andra stilar, bland annat traditionell indisk musik, och lät håret växa. De vuxna förfasades och fansen förälskade sig.

Många olika stilar

När The Beatles lade av såg popmusiken ut på alla möjliga sätt. Man tog det bästa från andra musikstilar och blandade alltihop till en underbar musikröra. På 1970-talet utvecklades popmusiken åt alla håll och kanter och mängder med olika typer av musiker slog sig in på topplistorna. Discoband som The Village People, funkmusiker som Rick James och den nedtonade Elton John – allt kallades för popmusik, helt enkelt därför att det var musik som var populär.

Snart var ett recept på en typisk poplåt skapat: tre minuter av verser och refränger som fick lyssnaren att vilja sjunga med. När annan musik, som elektronisk eller hip hop, dök upp plockade popmusikerna upp inslag även därifrån.

King of pop

På 80-talet slog så ett nytt pop-stjärnskott igenom stort: Michael Jackson. Med sin blandning av R&B, funk och popslingor vann han en enormt stor publik. Snart kallade han sig ”kungen av pop”, precis som Elvis kallat sig ”kungen av rock”. Michael banade vägen för en ny typ av popmusiker, som blandade dans och sång för att få till monsterhits. På 90-talet tog artister och band som Backstreet Boys och Roxette över popmanteln och de inspirerade i sin tur artister som Justin Timberlake och Lady Gaga. I dag behöver man inte gå längre än till närmaste radio för att höra popmusik som är lättdansad, lättlyssnad och alldeles… Alldeles underbar.

 

NUVARANDE Musikens historia de 2: Popmusik
NÄSTA Musikens historia del 1: Rock´n´roll