Hipp hipp hurra, i sommar fyller hiphoppen 36! Under åren har musikstilen vandrat en lång väg, från USA:s allra fattigaste gator till musikindustrins absoluta finrum.

Liten hiphop ordlista

Hiphoppens skapare, DJ Kool Herc, spelar fortfarande skivor ibland. ”Det är vad jag alltid har gjort”, säger han själv.

DJ
Står för ”Discjockey” och är titeln på den som har hand om skivspelarna. Det är han eller hon som bestämmer vilken musik rapparen ska rappa till.

Rap
Att rappa är att prat-sjunga i takt till musiken. Ordet ”rap” är ganska modernt, men tekniken har funnits väldigt länge. Det finns forskare som säger att man ”rappade” redan i antikens Grekland.

Beat
Ett ”beat” är den takt som man rappar till. Det kan var en enkel handklappning eller mycket komplicerade rytmer. Vanligtvis brukar man klippa ihop beats från låtar som andra artister har gjort, men man kan även göra ett beat helt själv.

De fyra elementen
Många hiphoppare pratar om ”hiphoppens fyra element”: rapping, DJ:ing, graffiti och breakdance. Anledningen till att de slagits samman är att de uppstod ungefär samtidigt i samma område. Många ungdomar som gillade rap och DJ:ing på 70-talet gillade att måla graffiti och att dansa breakdance. Till slut var det någon som tyckte att alla fyra grejerna hörde ihop.

Allting började sommaren 1974 i den fattiga stadsdelen Bronx i New York. Eftersom de var för unga, fattiga och svarta för att komma in på klubbar fick partysugna ungdomar fixa sina egna fester. En av områdets mest kända festfixare kallade sig DJ Kool Herc.

En kväll upptäckte Herc något märkligt: det var som att nästan alla dansare stod och väntade på något. Så plötsligt kom det ett trumsolo, eller ”break” som det kallades, i musiken och alla började dansa som galningar. Då fick Herc en idé: tänk om man kunde förlänga breaket?

Herc kopplade ihop två skivspelare. Sedan startade han igång den första, och precis när trumsolot var slut så startade han igång den andra, fast på exakt den plats där trumsolot började! På det viset kunde Herc få ett femsekunders break att vara i flera minuter, vilket fick dansgolvet att fullständigt explodera.

Grunden till hiphopen var lagd. Takten som uppstod när Herc fick trumsolot att snurra runt, runt i en evighets-loop är det pulserande hjärtat som håller hiphoppen vid liv. Snart spred sig tekniken till andra DJ:s. Man experimenterade med att blanda olika takter och för att öka stämningen ytterligare skaffade man fram fler rappare som kunde prat-sjunga över musiken.

Istället för att slåss med varandra så började gängen i Bronx nu att tävla i hiphop. Vem kunde dansa den bästa ”breakdansen”? Vem kunde måla den finaste graffiti? Och kanske framförallt: vem var bäst på att rappa? Den tävlingsenergin har sedan följt med hiphoppen ända fram tills idag, då det fortfarande handlar väldigt mycket om vem som är störst och bäst.

Under 80-talet låg hiphop-musikens fokus fortfarande framförallt på att få till ett bra party. Men i takt med att rapparna blev skickligare så blev låttexterna allt viktigare. Ofta handlade låtarna om hur det var att vara en fattig och svart i USA. Inga jobb, dåliga skolor och mycket knark på gatorna gjorde livet hårt.

1989 släppte Los Angeles-gruppen N.W.A. (Niggaz wit attitudes) sin första skiva. Deras låtar handlade om fem figurer som levde i en vardag full av vapen och droger, hänsynslösa gangsters och våldsamma poliser. Killarna rappade med många fula ord och en enorm energi och snart pratade hela Amerika upprört om bandet och deras ”gangstarap”.

Uppmärksamheten fick hiphoppen att växa sig allt större och under 90-talet uppstod ännu fler stilar. En del rappare satsade på politiska texter, medans andra satsade mer på att få folk att dansa. Eftersom hiphop bygger på annan musik så är det enkelt för artisterna att inspireras av allt möjligt. Man klipper helt enkelt ihop allt som låter bra till en rytmisk massa att rappa över.

Hela tiden finns dock tävlings-själen från hiphoppens rötter kvar, och i sin jakt på den perfekta takten att rappa till har hiphopparna lånat musik från hela världen. Nu har utvecklingen gått så långt att andra musikstilar har börjat inspireras av hiphoppens rytmer och tekniker. I dag kan man höra allt från hårdrock till soul i hiphop-takt.

 

Källa: Boken ”Can’t stop! Won’t stop! Hiphop-generationens historia” av Jeff Chang.