Det är inte så konstigt om du aldrig har hört talas om hurling. Det spelas nämligen nästan bara på Irland.

Sigrid Sköldberg

allt-annat_23-10-13_Sigrid-spelar-hard-hurling_1

Foto: Foto: Susanna Groth

Ålder: 11 år.

Familj: Pappa, mamma och lillasyste.

Intressen: Cirkus, sova, rita och läsa.

Favoritmat: Musslor.

Bor: I Galway, Irland.

allt-annat_23-10-13_Sigrid-spelar-hard-hurling_2

Foto: Foto: Thinkstock

Sigrid Sköldberg, 11, är hurlingspelare och hon har ägnat sig åt sporten i nästan halva sitt liv.

– Det är en ganska hård sport, men rolig. Jag började när jag var 6 år. En kompis har en riktigt hurlingtokig familj och hon tog med mig på en träning för att jag skulle få testa . På den vägen är det.

Sigrid bor nämligen på Irland och där är sporten väldigt populär. Till stora finaler kommer så många som 80 000 personer och tittar.

– Roligast är det när det är ett lag man hejar på, som när Galway spelar. Det är där jag bor.

Men vad är då hurling?

Det spelas på en gräsplan som liknar en fotbollsplan och det finns målvakter, mittfältare, backar och anfallare, precis som i fotboll. Men bollen är mindre och kallas för sliotar. I stället för att sparka på den använder man en klubba som kallas hurl för att göra mål eller för att passa.

– Men man kan också passa med handen om det blir stressigt, säger Sigrid. Och det blir det. Framför allt om man har bollen och tre spelare jagar efter en. Fast man kan alltid stressa motståndarna också.

allt-annat_23-10-13_Sigrid-spelar-hard-hurling_3

Foto: Foto: Susanna Groth

Sigrid är född i Sverige men flyttade till Irland när hon var två veckor gammal för att hennes pappa hade fått jobb där.

– Men jag pratar både engelska och svenska. Och jag brukar vara i Sverige på sommaren. Min tränare skämtar om att jag borde bilda ett lag i Sverige.

allt-annat_23-10-13_Sigrid-spelar-hard-hurling_4

Foto: Foto: Thinkstock

Fast till hurling behövs som sagt den speciella klubban. Sigrid bodde i USA i ett år och då försökte hon visa sporten för en kompis.

– Vi använde hockeyklubbor, men det fungerade inte alls lika bra. Däremot kan man använda en tennisboll i stället för sliotar.

Sigrid spelar anfallare i sitt lag men hon har testat att vara både back och mittfältare.

– Mittfältare är det jobbigaste! Då får man springa jättemycket eftersom man alltid ska vara där bollen är. Och om någon slår iväg den så hamnar den rätt långt bort. Det är inga pluttiga slag direkt!

När någon skjuter kan bollen gå så fort som 150 kilometer i timmen. Det är snabbare än vad en bil får köra på motorvägen! Och de enda skydd spelarna har är hjälm och benskydd.

– Fast det är galler för hjälmen, så bollen kan inte träffa i ansiktet. Ändå är det läskigt när man ska blocka skott. Vår tränare säger alltid att vi måste vara närmare den som skjuter, säger Sigrid.

– Det är inte bara läskigt, lägger hon till. Det bästa är när man får till ett riktigt bra skott. Det känns i hela kroppen och oj, vad nöjd man blir!

Såhär spelas hurling

Det går ut på att få in bollen bakom eller över motståndarnas målvakt. Målen liknar fotbollsmål fast ytterstolparna fortsätter några meter över ribban. Skjuter man in i mål blir det mål. Men går bollen över ribban men mellan stolparna får man poäng. Tre poäng är lika mycket som ett mål.

I varje lag är det fjorton spelare plus en målvakt.

Ytterspelarna får ta bollen med handen, men då får de bara ta fyra steg. Därför lägger man ofta upp bollen på klubban och springer. Det kallas för solo. Det är inte tillåtet att ta upp en boll från marken med handen. Man måste använda klubban. Den som har flest mål när matchen är slut vinner.