Vi sjunger om honom varje lucia, men har han funnits och vem var han egentligen? KPw har tagit reda på lite mer om Staffan stalledräng.

I sången rider han och ”vattnar hästar”, vilket betyder att de får dricka vatten. Men han hette egentligen Stefanos och levde ungefär samtidigt som Jesus.

Stefanos var ingen dräng utan arbetade inom kyrkan. Hans uppgift var att hjälpa till att ta hand om de fattiga i församlingen.

Stefanos var med i den första kristna församlingen efter Jesus död. Han predikade om Jesus, och det gillade inte de som styrde i Jerusalem. De tyckte att man var negativ mot Moses och Gud om man predikade om Jesus. Det kallades hädelse och var förbjudet i många delar av världen då.

Stefanos dödades. Han blev stenad ungefär år 35 efter Kristus, några år efter att Jesus korsfästs.

En person som dödas för sin tro kallas martyr. När Stefanos dödades blev han den förste kristne martyren.

Legenden om Staffan stalledräng

Det finns flera legender (sagor) om Staffan stalledräng som han kallas i Sverige.

Enligt en av dem var han stallknekt åt kung Herodes i Jerusalem. När Jesus föddes sägs det att en stjärna tändes, Betlehemsstjärnan. Då skulle Staffans hästar dricka vatten och han såg stjärnan spegla sig i vattnet. Han gick till Herodes och berättade att den nye judekonungen var född.

Herodes åt en stekt tupp då. Han sa att det Staffan sagt var lika omöjligt som att den stekta tuppen skulle flyga upp och gala.

Precis då flög tuppen upp och gol ”Kristus är född!”. Efter det bestämde Herodes att Staffan skulle dödas.

Den riktiga Stefanos hade däremot ingenting med Jesus födelse att göra. Han är själv född ungefär samtidigt, och dök upp i Bibeln först efter Jesus död.

Staffansdagen

Sången om Staffan stalledräng är en ballad från medeltiden och den är ungefär sexhundra år gammal. Balladen bygger på sagan om Herodes stallknekt. Nu sjunger man den på lucia, men egentligen var det annandag jul som var Staffansdagen. Det är förmodligen därför Staffan blivit indragen i julfirandet, trots att han inte var med i berättelsen när Jesus föddes.

På Staffansdagen red unga män ikapp med hästar för att komma först till en speciell källa. Ryttarna sjöng Staffansvisan vid alla gårdar de red förbi på vägen. När hästen drack av vattnet i källan skulle den bli frisk och stark trodde de. Men det gällde att komma först – ju fler hästar som druckit, desto mindre blev vattnets kraft.

Källor: Nationalencyklopedin, Svenska kyrkan, Wikipedia och Stephan Borgehammar på Lunds universitet.