Var vikingen verkligen en vild galning som tuggade på skölden och ylade mot månen? Först ut i serien "Historiska gåtor" är våra nordiska förfäder.

De hoppade ur sitt stora skepp och upp på land, en efter en. De röjde genom byar, levde rövare och skrämdes. Slogs och plundrade. Vikingarna var stora, skäggiga monster med horn på hjälmen och galen blick. Eller?

En viking kan kallas för en bärsärk. Det är därifrån uttrycket ”att gå bärsärkagång” kommer. Att gå bärsärkagång är att bli rasande, våldsam och galen. Att flippa ur helt och hållet. Många säger att vikingarna var just sådana – helt vilda. Men hur var det egentligen?

Det finns forskare som säger att vikingarna inte alls var vilda. Det ska bara vara påhittat och del av en historia. Precis som troll, häxor eller tomtar.
Samtidigt finns det forskare som säger att det visst var så. Och som undersöker varför vikingarna var så där arga och vilda. En teori är att de åt flugsvamp, vilket gjorde dem helt galna. När det gäller flugsvampen säger många att den gör människan sjuk, inte galen. Därför säger de att deras beteende omöjligt kan ha med den att göra.
En annan teori är att det var ett skådespel, att vikingarna betedde sig som livsfarliga rovdjur för att skrämma fienden. Men var deras argsinta beteende en stridsteknik? Det är en gissning som varken går att bevisa eller motbevisa.

En sak är däremot säker: hornen på vikingarnas hjälm har aldrig funnits. Vikingarna hade hjälm. Men en av läder, med ett kors av järn över hjässan. Några horn var det aldrig tal om.
Om vikingarna var skräckinjagande, rovdjursliknande, monster är fortfarande en gåta.

Källa: Nationalencyklopedin