Hans spralliga popmusik har jämförts med Håkan Hellströms. Nu släpper dansaren och gatumusikern Zacharias Blad sitt första album.

För några år sedan tog Zacharias Blad sin gitarr och började spela ute på Stockholms gator. Mest som en

Zacharias Blad

noje_30-04-14_Zacharias-gillar-att-vara-annorlunda_1

Foto: Sony Music

Ålder: 24 år.

Bor: I Upplands-Bro.

Familj: Mamma, pappa och sju syskon.

Husdjur: Dvärgpudeln Blanca. ”Hund är mitt favoritdjur. Men jag gillar skator också. De går och samlar på en massa skit som ingen annan vill ha. Men för dem är det värdefullt. Det är fint på något sätt.”

Lyssnar på: Mycket svenskt, som Lars Winnerbäck, Motoboy och Thåström.

Aktuell: Med debutalbumet Zacharias Blad som släpps i dag, 30 april. Det innehåller bland annat singlarna Jag är gay, Stockholm ochDöda mig.

rolig grej. Som gatumusiker fick han träffa många människor och framföra sina favoritlåtar med Håkan Hellström och Damien Rice.

– Gamla stan och torget vid Slussen var mina favoritplatser. De flesta som gick förbi kollade inte ens upp, men vissa stannade faktiskt. På kvällarna kunde det bli bra röj. Och några sommarnätter hände det att någon stannade till vid mig, tittade på soluppgången och grät. Det var väldigt fint, minns Zacharias.

Han hade inte alls tänkt arbeta med musik. Som utbildad dansare vid Kungliga svenska balettskolan såg han dansen som sitt framtida yrke.

– Visst, musiken har funnits med sedan jag var liten. Men bara som något kul. Inget jag hade tänkt satsa på, säger han.

Men responsen han fick blev oväntat positiv. Snart kom lusten att börja skriva egna låtar.

– Jag tvivlade mycket på mig själv, trots att många sa att jag sjöng bra. Jag kan fortfarande ha svårt att lyssna på det jag själv har gjort.

I höstas släpptes Zacharias två första singlar. Det dröjde inte länge förrän han kallades för ”Stockholms Håkan Hellström”. En koppling som Zacharias själv är smickrad över, men också förvånad.

– Jag älskar Håkan. Jag har varit kär i honom sedan jag var 15! Min musik har samma kaos-artade energi som finns på Håkans första skiva. Men det är enda likheten jag märker. Jag är rätt säker på att Håkan aldrig skulle göra en sån här skiva, menar han.

Trots de spralliga tonerna finns det mycket vemod och smärta i Zacharias låtar. Flera av texterna skrevs under en period då han mådde dåligt och kände sig nere.

– De handlar till stor del om mig. Jag har lätt för att tycka synd om mig själv. Det är en onajs egenskap för personer i min omgivning. Men när man ska skriva låtar är den bra. Jag tror att man måste vara nere ibland för att komma upp. Det är bra med toppar och dalar, att allt inte bara känns “bra” och “lagom” jämt.

Singeln Jag är gay handlar om fördomar. Den fick mycket reaktioner.

– Det blev nästan för mycket. Många reagerade bara för att den heter ”Jag är gay”. Men låten handlar om precis motsatsen, att man inte ska bry sig. Det ska inte spela någon roll om man är straight eller gay. Jag tycker att det är alldeles för mycket hysteri kring det. När jag var yngre gick jag ofta ut i färgglada jeans och smink. Då fick jag alltid höra att jag var ”gay”. Varför måste man placera in folk i fack?

Själv gillar Zacharias att vara annorlunda. Han är full av fantasifulla idéer.

noje_30-04-14_Zacharias-gillar-att-vara-annorlunda_2

Foto: Sony Music

– Till exempel vill jag göra en dansföreställning av min musik. Jag har börjat göra koreografier till alla mina låtar. Men det är svårt.

Väggarna i studion är fulla av tavlor som Zacharias själv har målat.

– Jag har målat en tavla för varje låt, förklarar han och håller upp ”Jag är gay”.

Men sidoprojekten får vänta. Under sommar är det att komma ut och spela live som gäller.

– Jag har verkligen längtat länge nu. Helst skulle jag vilja spela i varenda håla i hela Sverige! Min dröm är en riktig långturné. Så där så att man ligger på golvet och gråter när man kommer hem, bara för att det har varit så mycket.